Avtalsrörelsen 2027 är på väg att dra igång. En av de stora frågorna blir hur pengarna i de nya avtalen ska användas.

Inför avtalsrörelsen har arbetsgivarsidan redan sagt att löneökningstakten måste ner, bland annat eftersom konkurrensen från Kina har ändrat förutsättningarna för svensk industri.

IF Metall är inte ute efter löneökningar som riskerar att svenska företag går under i konkurrensen, poängterar IF Metalls avtalssekreterare Simon Peterson. Men arbetsgivarnas resonemang att det inte finns utrymme för reallöneökningar skriver han inte under på. 

– Kina är ingen ny spelare. Svenska industriföretag verkar på en global marknad och det är våra medlemmar som direkt får betala priset av att vi har en dålig lönebildning, genom att de förlorar sina arbeten. Men utifrån hur det ser ut just nu kan vi säga att vi inte ser några uppenbara skäl till att växla ner löneökningstakten.

”Kraven tas fram under hösten”

I förra avtalsrörelsen krävde IF Metall 4,2 procent i löneökningar inför 2025, plus avsättningar till arbetstidsförkortning och deltidspension. Avtalet landade sedan på 3,4 procent det första året och 3,0 procent det andra året, samtidigt som avsättningar gjordes till arbetstidsförkortning och deltidspension.

–  Men det betyder inte att vi redan har bestämt en viss procentsats. Kraven tas fram under hösten, säger Simon Peterson.  

Ett annat återkommande krav är arbetstidsförkortning. Den 3 februari 2026 begärde LO förhandling med Svenskt Näringsliv om en generell sänkning av normalarbetstiden, med bibehållen lön. Tanken var att kortare arbetstid inte ska utvecklas så olika mellan olika avtalsområden. 

Även här har arbetsgivarsidan markerat i förväg hur de ser på det. 

Svenskt Näringsliv säger blankt nej. Arbetsgivarna vill i stället att arbetstiden ska hanteras i de vanliga avtalsförhandlingarna, förbund för förbund.

– Jag gör bedömningen att vi har kommit till vägs ände, som en utgångspunkt. Man har kommit så långt att man inte kan värna produktionen längre, säger Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten till Svenska Dagbladet.

Utspelet förvånar, säger Simon Peterson.

– IF Metall har drivit kravet om kortare arbetstid i princip varje avtalsrörelse sedan 1995 och vi kommer att ställa krav om arbetstidsförkortning oavsett vad som händer. Det är jag helt övertygad om. 

Men kortare arbetstid kostar. Om en anställd ska arbeta mindre men behålla sin lön måste kostnaden rymmas inom avtalet. Det betyder att mer pengar till arbetstidsförkortning också innebär mindre pengar kvar till löneökningar. Därför går det inte heller att säga på förhand hur mycket av avtalsutrymmet som ska gå till arbetstidsförkortning.  

– Vad är den gyllene balansen? Det går inte att svara på. Det är något vi tar ställning till väldigt sent i de här avtalsförhandlingarna, säger Simon Peterson. 

Om det kommer att handla om krav på en generell arbetstidsförkortning, mer delpension eller någon annan lösning är inte heller bestämt. 

– Det är en av de sakerna som inte är klarlagda.

Inte helt lätt att samordna för facken: ”Måste vara överens”

Nu återstår att se hur LO-förbunden kan formulera ett gemensamt krav i avtalsrörelsen, liknande de låglönesatsningar som ibland tagits fram gemensamt.

Precis som när det gäller lön är arbetstiden inte helt lätt att samordna för facken eftersom alla går in i avtalsrörelsen med olika utgångslägen. 

IF Metall har redan olika former av arbetstidsförkortning, bland annat genom arbetstidskonton och delpension. Andra LO-förbund har inte det. 

– Om vi pratar arbetstidsförkortning måste vi vara överens om vad den minsta gemensamma nämnaren kan vara, säger Simon Petersson. 

Han beskriver arbetet med LO-samordningen som omfattande.

– Att komma överens om en LO-samordning kan i vissa delar vara som att avtalsförhandla med arbetsgivarna.  

Förutom samordningen inom LO ska Facken inom industrin ta fram en gemensam avtalsplattform. Det är parterna inom industrin som brukar träffa de första avtalen. De blir sedan normerande för löneökningarna på resten av arbetsmarknaden – det så kallade märket.