Den kniviga frågan i nästa avtalsrörelse blir satsningen på de lågavlönade, kommenterar IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe.
– Allt som har med fördelningsprofiler att göra är svårsmält för motparten.
LO:s låglönesatsning som ingår i Facken inom industrins (FI) lönekrav inför 2017 blir med all sannolik 2017 års hetaste potatis.
– Det kommer att vara den stora knäckfrågan för oss, konstaterar Anders Ferbe.
Nästa år firar industriavtalet 20 år. De avtal som förhandlats fram under åren har kommit till i en fond av måttfullhet och ansvarstagande, hävdar de fem industrifacken. Denna gång är inget undantag:
– Långsiktigheten är central för oss, menar Anders Ferbe, och betonar att FI noga vägt in utvecklingen både på hemmaplan och i omvärlden i sina krav.
I den statistik som Facken inom industrin (IF Metall, GS-facket, Unionen, Livs och Ingenjörerna) lade fram på dagens presskonferens om lönekraven presenterade flera intressanta omvärldsfakta.
Bland annat när det gäller arbetskraftskostnaden. Den ligger i Sverige på 352 kronor per timme – strax över EU-snittet, men under Tyskland.
Ungefär där man ska ligga, enligt de fackliga företrädarna.
De konstaterade också att inflationen är i stigande. Här håller facken fast vid inflationsmålet två procent, vilket mött kritik från arbetsgivarna.
– Men det är det enda vi har att förhålla oss till, som Sveriges Ingenjörers Ulf Bengtsson uttryckte saken.
Årets avtalskrav på 2,8 procent är detsamma som i fjol.
– Det har inte hänt så mycket under året. Hade vi valt en tiondel upp eller ner, hade vi fått en massa frågor runt detta. Därför var det lika bra att hålla oss till 2,8 procent, säger Anders Ferbe.
Per-Olof Sjöö, ordförande i GS, är nöjd med de framställda kraven.
– De ger våra medlemmar ökade reallöner. Dessutom gynnas våra medlemmar av en fortsatt satsning på arbetstidsförkortning.
Sjöö fortsätter:
– Det är tråkiga men kloka krav och jag hoppas att vi ska kunna leverera.
