Dilemmat Yttrandefriheten gäller även dig. Men det betyder inte att du får häva ur dig vad som helst om ditt jobb eller dina chefer. En anställning innefattar lojalitetsplikt. Så vad får man säga om sitt jobb?

Fall 1: Vanligare att klaga via sociala medier

”Har ingen jävla lust att gå till jobbet. Skitstämning och stressigt som fan. Skrikande chefer.”

Får en medarbetare skriva så här om sitt företag på sociala medier?

Medarbetare har rätt att tycka till om sitt jobb eller om stämningen på jobbet. Men håll i minnet hur direkta anklagelser är som du riktar mot en chef eller hur detaljerade uppgifter du skriver. Ju mer detaljerat, desto större risk för att det kan tolkas som illojalt. Det har blivit vanligare att sådant som man tidigare klagade på kring köksbordet nu skrivs på sociala medier. Då spridningen är mer omfattande, ses kritiken som allvarligare. Ett sådant här enstaka inlägg skulle nog inte leda till arbetsrättsliga åtgärder.

Fall 2: Har rätt att prata om sitt jobb

Företaget har interna instruktioner som förbjuder de anställda att tala med media utan lov av pressavdelningen. En reporter frågar hur en vanlig arbetsdag ser ut för medarbetaren.

Får hen svara?

Inga instruktioner i världen kan ta bort eller inskränka grundläggande rättigheter som yttrandefriheten. Medarbetaren har alltså rätt att tala om sitt jobb i allmänna drag utan lov från pressavdelningen. En ska vara försiktig med att berätta i detalj om produktionsprocesser eller hur verksamheten är upplagd, så precist att någon annan kan ha nytta av det. Då kan företaget anse att det har orsakat skada, vilket arbetsgivaren måste kunna bevisa.

Fall 3: Får inte avslöja hemligheter

En reporter ringer företagets fackliga förtroendevalda och ber om statistik på användningen av bemanningspersonal och den fackliga representantens åsikt i frågan. Vilka uppgifter får den fackliga representanten ge?

En fackligt förtroendevald är en talesperson för de anställda. Det är högt i tak då det finns ett fackligt syfte med uttalandena, till exempel att begränsa inhyrning. Också en fackligt vald ska vara försiktig med att ge ut alltför detaljerade uppgifter som kan skada företaget. Hen får inte heller avslöja företagshemligheter. Det är ett brott mot förtroendemannalagen om arbetsgivaren försöker tysta skyddsombudet eller klubbordföranden.

”Bruksandan är förödande för yttrandefriheten”

Sveriges ledande yttrandefrihetsexpert Nils Funcke är orolig för att det är alltför tyst på arbetsplatserna.

Mariestads pappersbruk, 1970-talet. Små lappar som uppmanade de anställda att backa upp lönekrav cirkulerade på bruket, också på toan. Cheferna såg rött. Nils Funcke, en spoling på lite mer än 20 somrar, kallades till verkmästaren för en ordentlig utskällning. Han medgav ingenting.

– Visst var det jag som spred lapparna, säger Funcke.
– Jag försökte få de andra att visa resning.

Men bruksandan satt djupt. Flera av fabrikens gamla trotjänare och fackbossarna kände en sådan lojalitet gentemot bruket att de inte stod upp för sin rätt.

– Bruksandan är förödande för yttrandefriheten. Det krävs ett enormt rättspatos att gå emot den.

Tystnaden har lagt sig på arbetsplatserna anser Funcke. Det beror på flera saker: Den allt tuffare arbetsmarknaden, företag som vill lägga munkavle på medarbetarna och alltför lite civilkurage. Funcke har läst åtskilliga informationspolicydokument.

– De innehåller formuleringar som strider mot yttrandefriheten. De bidrar till tystnadskulturen.

Det kan leda till att missförhållanden aldrig uppdagas. Tystnaden som kan kosta arbetares liv. Att våga säga ifrån och stå upp för sina värderingar handlar till syvende och sist om att kunna se sig själv i spegeln.

– Vi har i grunden en långtgående yttrandefrihet. Den ska omsättas i verkligheten.

Funcke citerar Astrid Lindgren: ”Annars är man ingen människa, utan bara en lort.”