Arbetstidernas förläggning får aldrig tumma på hälso- och säkerhetsaspekterna. Det menar Per Widolf, förhandlingschef på Industriarbetsgivarna.

Det finns redan regler om dygns- och veckovila, och i övrigt vill Industriarbetsgivarna inte sätta några fasta gränser för hur mycket en person kan jobba under ett dygn eller en vecka.

– Det måste finnas ventiler som gör det möjligt att arbeta mer om det inträffar något, säger Per Widolf, förhandlingschef på Industriarbetsgivarna (bilden).

Pappers kräver i årets avtalsrörelse att inga skift får vara längre än 13 timmar och vill ha en maximal arbetsvecka på 70 timmar.

– De ställer kravet utifrån att de ser en problematik i hur det fungerar i dag. Det är ingenting de bara hittar på. I övrigt vill jag inte kommentera pågående förhandlingsfrågor, säger Per Widolf.

Vad anser du om dubbelskift?

– De är inte bra och ska i normalfallet undvikas.

Är det rimligt med arbetsveckor på uppemot 70 timmar?

– De scheman som finns är lagda utifrån lokala överenskommelser där också riskanalyser av arbetsmiljön ingår. Samtidigt finns här ett problem. Önskemålet från de anställda att få ut långa ledigheter mellan komprimerade skift.  Det får aldrig vara så att arbetstidens förläggning går ut över säkerheten. Säkerhetskulturen sätts av alla på en arbetsplats, men signaler och initiativ från de centrala parterna är viktiga.

Tycker du att facket ska sluta tjata om de här frågorna?

– Tycker inte att de tjatar. Facket har ett uppdrag att se till att deras medlemmar har bra och rimliga villkor. Sen har vi inte alla gånger samma uppfattning om hur vi ska reglera saker och ting. Däremot finns det en samsyn mellan oss om behovet av säkra arbetsplatser. Där är vi helt överens.