Då: En av många trotjänare på Electrolux som höll på att förlora jobbet när tillverkningen av kylskåp och frysar skulle flytta utomlands.
Nu: I dag är Britta Åhs-Niska en 62-årig pensionär som läser böcker och går ut med hunden.
”Fabriken stängde sista april för två år sedan. Så första maj gick jag ut i arbetslöshet, det var ju också en passande dag! I ett år och två månader stämplade jag, gick datakurser och lärde mig att söka jobb via datorn. Sökte väl en tre i månaden, men fick inga.
Utbildning var inte att tala om för en som var över sextio. Nu är jag pensionär sedan i somras. Första dagen skaffade jag mig en hundvalp, en keeshond som fick heta Faxe.
Dagarna går fort – jag läser rätt mycket romaner och biografier. Jag kan fortfarande känna mig besviken på Electrolux. Jag började där när jag var 16 och jobbade kvar i 45 år, det känns i kroppen ska jag säga. Men inte ett tack. Inget avgångsvederlag. Däremot var vi några över 55 som erbjöds 3 000 kronor i åtta år från den dag vi gick i pension.
Funderade ett tag om jag skulle ta det. Den som går vid 62 förlorar ju en hel del. Men jag tog det. Man är ju rätt sliten.”
Berättat för Harald Gatu
Fabrikens trotjänare kammar noll
