Sjukförsäkring Begreppet normalt förekommande arbete har kritiserats för att vara vagt. Ändå kan det avgöra vem som får sjukpenning eller inte. Nu föreslås en lagändring som ska förtydliga begreppet.

Efter att butiksanställda Ing-Britt Vikström blev sjukskriven tvingades hon driva sitt ärende hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen för att få rätt till sjukpenning.

Försäkringskassan menade att hon var frisk nog att ta ett arbete där hon inte behövde använda sina händer i någon större utsträckning. De ansåg att ett sådant arbete var normalt förekommande och att hon därför inte hade rätt till ytterligare sjukpenning efter 180 dagar.

Men Högsta förvaltningsdomstolen delade inte myndighetens bedömning. Ing-Britt Vikström hade rätt till sjukpenning, menade domstolen, eftersom de allra flesta arbeten ställer krav på att händerna kan användas.

Ing-Britt Vikström får rätt till sjukpenning

Domen blev vägledande för hur begreppet normalt förekommande arbete ska förstås och användas. Ändå kvarstod många frågor. Mot vilket eller vilka arbeten är det egentligen arbetsförmågan prövas? Kritiker menar att Försäkringskassan bedömer sjukskrivna mot en fiktiv arbetsmarknad – inte mot arbeten som faktiskt finns.

Bland annat därför gav regeringen Claes Jansson uppdraget att utvärdera sjukförsäkringen för snart två år sedan. Och på fredagen presenterade han ett förslag på hur normalt förekommande arbete kan förtydligas.

– Vi föreslår en lagändring. Att bedömningarna efter dag 180 ska göras mot angivet normalt förekommande arbete. Med angivet menar vi en yrkesgrupp, sade han på en presskonferens.

– Den försäkrade förstår inte mot vilket arbete hen har fått sin arbetsförmåga bedömd. Det saknas också utredning: vilka arbeten bedöms den försäkrade kunna utföra med normal prestation utan anpassning eller endast ringa?

Han påpekade att det handlar om att bedöma arbetsförmågan i relation till en yrkesgrupp, inte ett särskilt arbete eftersom detta skulle orsaka andra problem.

– Pekar man ut ett konkret arbete skulle andra faktorer än de medicinska behövas tas hänsyn till. Det skulle kunna vara, till exempel, utbildning eller om ett arbete finns tillgängligt.

Robert Sjunnebo, enhetschef på LO-TCO Rättsskydd, har länge ifrågasatt Försäkringskassans tolkning av begreppet normalt förekommande arbete.

– Vi tycker att det är ett väldigt bra förslag. Det är något vi har riktat väldigt stark kritik mot under lång tid. Att man inte behöver berätta vad det är för typ av arbete man tänker på när man avslår sjukpenningen, säger han.

– Nu tvingas både domstolar och Försäkringskassan, om förslaget blir verklighet, att förhålla sig till en konkret och faktiskt arbetsmarknad.

Finns det ett jobb åt Ing-Britt?