Hårt slit. Tvätteriarbete är bland det slitigaste i Sverige. André Juttula och Angela Lindkvist har jobbat på samma arbetsplats i 18 år och tjänar knappt 25 000 kronor i månaden.
André Juttula slår sig ner i soffan i villan hemma i Eskilstuna. 18 år har det hunnit bli på Elis tvätteri. Som IF Metalls klubbordförande har han stenkoll på lönenivåerna bland medlemmarna. Ingångslönen för nyanställda är 116 kronor i timmen, som ökar till 125 kronor i timmen efter tre månader.
– Själv tjänar jag 24 770 kronor i månaden. Jag bor ensam och har fyra barn. Jag får ut 18 500 kronor. Det jag unnar mig själv är en påse chips till helgen.
André Juttula hade turen att få köpa sina föräldrars villa. Men huslånet, fjärrvärme, vatten, sophämtning, försäkring, bil och kläder till barnen är dyrt. Hans fasta kostnader ligger på över 13 000 i månaden.
– Det slår hårt om jag måste vara hemma med sjuka barn. Barnen vill åka utomlands på semester men det är omöjligt. Vi semestrar i Sverige, säger han.
De låga lönerna på tvätteriet gör att många anställda jobbar övertid så fort de får chansen.
– En del skulle kunna bo där, vill jobba över hela tiden, säger André Juttula.
Det slår hårt om jag måste vara hemma med sjuka barn.
André Juttula, klubbordförande.
Själv hade han tidigare ett extrajobb på ett lekland på helgerna.
– Jag har tankar om att börja studera. Vill jobba med barn och ungdomar i framtiden. Nu går det inte, säger han.
Angela Lindkvist har jobbat på Elis lika länge som André Juttula. Hon jobbar över 200 timmar varje år för att få extra pengar.
– 25 000 är en skitlön. Andra industrier har det som ingångslön, säger hon.
Hon är 44 år och har krämpor i axlar och knän och förslitningar i nacken.
– Jag vill vidareutbilda mig till CNC-operatör. Min kropp kommer inte att hålla för att jobba till pensionen på tvätteriet, säger Angela Lindkvist.
Den låga lönen gör att hon sällan kan unna sig något extra, går aldrig på krogen. Om hon behöver köpa något till sig själv gör hon det precis när lönen har kommit, barnens behov kommer alltid först.
– Och då får barnen tacos i överflöd.
Stressen över om pengarna ska räcka ligger ständigt och gnager under ytan.
– Arbetslöshet är min största rädsla. Då skulle den lilla lyx vi unnar oss försvinna. Som Netflix, säger Angela Lindkvist.
Liten skillnad mellan lägsta lönen och snittet
Fackets satsningar. Tvättavtalet är ett av IF Metalls minsta. Vad kan facket göra för att få upp lönerna? Avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä vill fortsätta med låglönesatsningar.
– Lägstalönen ligger på 21 824 kronor. Efter två år så går den upp till 23 651 kronor, säger Veli-Pekka Säikkälä.
Han jämför med IF Metalls största avtalsområde teknikavtalet, där lägstalönen är 20 700 kronor. Skillnaden är att snittlönen på teknikavtalet ligger på runt 30 000 kronor, på tvätten är snittlönerna 25 000 kronor.
– Jämfört med andra låglöneyrken på arbetsmarknaden så är inte lägstalönen på tvätterierna särskilt låg. Problemet på tvätterierna är att lönestrukturen är sammanpressad.
Vad gör ni för att få upp lönerna på landets tvätterier?
– Redan 2016 så fick vi till klossen som gör att lönen ökar med 1 827 kronor när man jobbat två år. Sedan fortsätter vi att driva låglönesatsningar i avtalsrörelsen, säger Veli-Pekka Säikkälä.
Han menar att ett problem är arbetslösheten och den stora personalomsättningen på tvätterierna.
– Arbetslösheten gör att det är arbetsgivarens marknad. Det är många som är beredda att köra många mil för att arbeta på ett tvätteri, säger Veli-Pekka Säikkälä.
