Fler svenskar än någonsin behöver hjälp att betala av sina skulder.

Kjell hade jagats av inkassobolag sedan 90-talet när han fick skuldsanering. Efter 30 år är allt äntligen betalt.

Allt Kjell kan har han lärt sig själv, säger han när han visar runt i garaget i Karlskoga.

Här står bussen som han och frun åkt land och rike runt i för att se Lasse Stefanz spela och en Cadillac Deville 1966. Bilen som han har längtat hela livet efter att äga och har fixat i ordning själv.

– Jag har ingen utbildning, men jag kan skruva ändå, säger han och smäller igen motorhuven.

I över 30 år har Kjell levt med skulder, ständigt jagad av inkassobolag och Kronofogden. Men Kjell oroar sig sällan. Det mesta löser sig, tycker han.

Också ekonomin.

Från egenföretagare till konkurs – och skattesanering

Året är 2024 och Kjell är fri från skulderna. Så nu har han sinnesro nog att vara här, i garaget, och meka med bilen inför sommarens motorträffar.

– Nu är jag helt fri. Nu kan de inte göra ett jävla skit. Jag har gjort det jag ska, säger han.

På 80-talet tipsade Kjells pappa – som själv var egenföretagare – honom om ett företag han kunde ta över. Banken beviljade Kjell ett lån och han köpte både företaget och huset som det låg i. 

Han graverade skyltar i källaren. Företaget gick bra. Bofors blev hans största kund och i mitten av åttiotalet levde han nästan uteslutande på att tillverka skyltar till dem.

Några år senare slog 90-talskrisen till med full kraft. Kjell försatte företaget i konkurs och tog jobb som svarvare på en verkstad. 

1993 började han stämpla när verkstaden gick i konkurs. 

– Det kunde jag ju inte betala räkningarna med. Så jag hamnade efter. Jag talade med banken, men de hade ingen förståelse, sa Kjell till Dagens Arbete när vi träffade honom 2018.

1994 utmätte Kronofogden familjens hus. Några hundratusen växte till flera miljoner kronor när räntorna drog iväg och skulderna såldes vidare till olika inkassobolag. 

– Vi har hållit det för oss själva. För det finns väl inget att tala om egentligen? Det är skämmigt att det har blivit på det här viset. Jag har försökt att göra rätt för mig, men ändå har jag inte klarat av det.

I mitten av 2018 var bara räntan över en och en halv miljon kronor. Sedan kom vändningen. I slutet av året beviljades Kjell skuldsanering. De kommande fem åren skulle han leva på existensminimum. Sedan skulle han vara fri. Alla skulder avskrivna, allt glömt.

Lavinartad ökning – så många svenskar ansöker om skuldsanering

Förra året ansökte omkring 31 000 svenskar om skuldsanering, drygt 5 700 fler än året innan.

Antalet skuldsatta har inte ökat i så här hög takt sedan 1990-talet. Över 400 000 svenskar har i dag en skuld hos Kronofogden. 

Skuldsanering kan vara ett sätt att bli fri skulderna, men sex av tio får avslag. Och de som faktiskt beviljas skuldsanering måste leva på existensminimum i fem år. Alla inkomster utöver det går till att betala tillbaka skulderna.

Kjell visar sin betalningsplan hemma i köket. 

– Den har jag följt till punkt och pricka. Tio inbetalningar per år, juni och december är betalningsfria månader, säger han.

– Jag skulle rekommendera alla som har skulder att söka skuldsanering. Försök att få det. För man blir aldrig av med sina skulder annars.

Räddad av skuldsaneringen – hyser ändå agg mot inkassobolagen

Han är glad att han äntligen är fri från skulderna, men fortfarande upprörd på inkassobolagen. Hur hans skuld såldes vidare från bolag till bolag – hur de tjänade pengar på hans olycka och oförmåga att betala tillbaka. Alltmedan räntan tickade på och skulderna växte.

– Sådana där företag skulle inte få finnas, säger Kjell.

Hans fru sitter bredvid honom vid köksbordet.

– Jag ska aldrig mer låna pengar. Vi klarar oss ändå. Vi sparar pengar och köper något. Jag ska försöka göra om köket, säger han.

– Vore det inte bättre att sälja lägenheten då? Och göra något roligt? säger hon.

– Inte får vi någon billigare hyra än här. Nej, här har vi det bra.

När det var som värst jobbade Kjell långt mer än fyrtio timmar i veckan för att kunna försörja familjen och betala av skulderna.

– Det bästa är att försöka ta tag i skulderna och göra rätt för sig. Man blir aldrig av med dem annars, även om jag trodde det i min enfaldhet. Jag trodde att skulderna skulle preskriberas, men det hände aldrig, säger han.

Den sista oktober förra året gjorde han den sista inbetalningen.

– Jag betalade lite i förväg. Runt den tjugonde när jag fick pensionen. Så blev jag av med skiten. Det var jävligt gött.

Än har de inte firat något särskilt.

– Vi kanske ska fira i kväll? säger Kjells fru.

– Kanske det, säger han.

– Vad ska vi äta för gött då?

– Jag vet inte. Är det ishockey i dag?

– Det vet jag inte. Får hoppas att det inte är det.

– Det hoppas jag.

Kjell funderar. Sedan säger han:

– Det är det nog.