Nätverket Gruvkvinnorna har flyttat fram jämställdheten i gruvan i Malmfälten. Efter ett par års slummer tar man nu åter upp kampen för kvinnor på mindre firmor under LKAB.

– Det finns ett stort glapp mellan underentreprenörer och det stora moderbolaget, säger Karin Stöckel, en av grundarna till nätverket.

Karin Stöckel svarar ödmjukt, och kanske inte helt sanningsenligt, när DA når henne för att fråga vad som hänt med Gruvkvinnorna sedan sist. Hon säger att de senaste två åren varit ganska stiltje, men att hon tillsammans med andra ur gruppen har föreläst för skolor runtom i Sverige, hjälpt andra gruvarbetare och arbetare på traven som vill göra något liknande det Gruvkvinnorna åstadkommit.

Karin Stöckel har också hunnit med att åka till London för att presentera nätverkets arbete och landvinningar på en stor akademisk konferens.

Det låter inte särskilt stiltje. Men, förtydligar hon, själva verksamheten med Gruvkvinnorna har legat på is sedan sist. Och var nära på att läggas ned så sent som i januari.

–  Vi hamnade i ett vägskäl där vi resonerade mycket fram och tillbaka. Skulle vi starta upp på nytt, eller lägga ned?

Arbetet med Gruvkvinnorna tillsammans med det vanliga jobbet på LKAB i Kiruna hade blivit för mycket. För ett och ett halvt år sedan valde Karin Stöckel att istället börja jobba som industrilärare.

– Det var tufft att jobba i skitiga miljöer med farliga kemikalier. Jag var helt slut mentalt i samband med Gruvkvinnorna och behövde en förändring, säger hon.

Kämpar för jämställdhet i gruvan

Kvinnors förbättrade villkor och arbetet för jämställdhet i gruvan är i princip synonym med Gruvkvinnorna. Nätverket startade 2018, i kölvattnet av metoo-rörelsen. Under parollen ”Händer i mörkret” vittnade kvinnor i gruvan om sexuella trakasserier, osynliggörande och kränkande behandling på arbetsplatsen. Initiativet synliggjorde orättvisor och ledde, efter hårt slit, till flera reformer hos LKAB.

Landvinningarna som Gruvkvinnornas kamp har lett till är flera. Renoverade omklädningsrum, kvinnoombud och gratis mensskydd på alla områden. En av de stora segrarna, säger Stöckel, är gravidfrågorna. Som anställd på LKAB får man nu gå till barnmorskan på betald arbetstid.

– Här uppe där vi bor är det långt till specialistmödravård. Vi måste åka tolv mil för att komma dit, och det tar en hel arbetsdag. Man är dessutom ofta omplacerad eftersom man inte får jobba i farliga miljöer, eller övertid och tjäna ihop de timmar man missar. Så det vi tog strid för var hur de hade tänkt att man ska försörja sig under en graviditet, säger hon.

Men den allra största segern är att de gravida som tidigare hade haft fel arbetstid under många år fick återbetalningar från LKAB från 2016 och framåt.

– Det var mycket pengar. Några enstaka kvinnor fick mellan 60-80 000 kronor.

”Mycket är ett politiskt spel”

Karin Stöckel berättar om när hon av en slump träffade LKAB:s HR-chef på en föreläsning. Under chefens föredrag presenterade hon bolagets jämställdhetsarbete, som sträckte sig från 2018 och framåt. Ett talande exempel för Gruvkvinnornas avtryck, tycker hon.

– Det är ju från det året vi började. Allt hon visste var saker vi hade drivit. Så nu har de tagit till sig det och tycker de är jätteduktiga kring jämställdhet. Men det har ju att göra med att vi lyfte frågorna.

I de branscher som IF Metall är verksam inom är åtta av tio män. Men i LKAB:s klubbstyrelse Gruvtolvan har antalet kvinnor och män blivit helt jämlik. Att styrelsen är jämlik tycker Karin Stöckel är bra och är något hon stöttar. Men hon påpekar att det inte är säkert att man kommer att driva jämställdhetsarbete bara för att kvinnor delar samma antal stolar som män.

– Det är inte så att de är ditvalda för att jobba med jämställdhet. Exempelvis tillsatte LKAB en jämställdhetsansvarig på heltid. Hon blev ju utsedd av styrelsen, och inte vald. Så mycket är ett politiskt spel. Och är något vi synar, säger hon.

Från att ha legat på is är det nu dags för Gruvkvinnorna att plocka upp hackorna igen. Behovet finns, säger Stöckel, framförallt på grund av de många nya kvinnor som påbörjar arbetet i gruvan. I slutet av mars hålls ett första möte för att förstå vad folk behöver, vilka problem de stöter på i vardagen och vad man kan göra åt dem. Trösklarna ska vara låga, för att få de nya tjejerna att engagera sig.

Gruvkvinnorna går dit behovet finns. Och det är stort, säger Stöckel, hos LKAB:s  underentreprenörer och mindre firmor.

Är det samma slags problematik som ni larmade om på LKAB?

– Ja, fast mycket värre. LKAB är ju ett stort kollektiv på 1 500 personer, och även om vi är få kvinnor på bolaget är vi fler än underentreprenörerna. Där kan det vara tio anställda, men bara en tjej. Så då måste vi vara den plattform där tjejerna kan hämta styrka och driva sina frågor.