Tvätteriarbetarna, en av IF Metalls lägst betalda yrkesgrupper, har fått ett nytt avtal. Alla med löner under 29 100 kronor får ett extra påslag – men satsningen betalas genom att hålla nere lägstalönerna för nyanställda.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Tvättavtalet är ett av industrins mest lågavlönade områden, vilket gör låglönesatsningen extra viktig här. Men för att hålla avtalet inom det så kallade märket blir höjningarna av lägstalönerna lägre än på andra avtalsområden.

– Det är bättre än inget, men vi kommer ju inte ens över 29 000 i år, säger Ann-Catrine Niklasson på Textilia i Långsele.

Fackets balansgång: Märket och låglönesatsning

– Vi har träffat ett avtal helt i enlighet med märket, på cirka 6,4 procent, som innehåller en låglönesatsning enligt den tidigare samordningen, säger Simon Petersson, avtalssekreterare på IF Metall.

Låglönesatsningen innebär ett så kallat ”knä” – löneökningarna räknas upp extra för dem som tjänar under 29 100 kronor, vilket berör många på tvätterierna. Men för att hålla sig inom ramen för industrins kostnadstak blir höjningen av lägstalönerna mindre än i andra avtal.

– Alla lägstalöner skulle egentligen höjas med avtalsvärdet, alltså 3,4 procent. Men vi höjer lite mindre. Det är så vi finansierar satsningen, säger Simon Petersson.

Risk att lönerna hålls nere

På tvätterierna är personalomsättningen hög. Många jobbar kort tid och nya anställs ständigt. Risken är att lönerna hålls nere när ingångslönerna bromsas samtidigt som erfarna med högre löner slutar.

– Det är såklart en risk, och vi kommer att utvärdera om modellen innebär att lönerna trycks ner. Skulle det visa sig bli så kanske vi nästa gång har möjlighet att välja att lägga pengarna på att höja ingångslönerna. Men då riskerar löneutvecklingen för de som jobbat länge att bli ännu sämre, säger Simon Petersson.

”Absolut inte lönt”

Ann-Catrine Niklasson, som jobbat på Textilia i Långsele i 26 år, tjänar idag 27 500 kronor och omfattas av låglönesatsningen. Hon tycker inte höjningarna räcker.

– Allt är bättre än ingenting. Men det är ändå förjävligt att lönen är så låg. Vi kommer ju inte ens över 29 000 i år, säger hon.

Hon är också kritisk till att lägstalönerna hålls tillbaka.

– Det finns väl inga som vill hoppa på ett jobb där man först ska leva på en låg lön och sedan klara sig på den pension som den här lönen ger. Det är absolut inte lönt alltså.

Nya regler kan gynna de anställda

Trots kritiken anser IF Metall att avtalet är bra.

– Det här är ett jättebra avtal. Både låglönesatsningen och stärkta regler för övertidskompensation betyder mycket för dem som har det tuffast, både lönemässigt och villkorsmässigt, säger Simon Petersson.

Dessutom finns sedan tidigare en överenskommelse om en så kallad lönekloss. Den ger extra påslag för den som arbetat två respektive fyra år utöver de generella löneökningarna.

– Klossen är ett kort som ligger och flyter ovanpå här och kommer att fortsätta att påverka lönerna framåt, säger han.

En annan nyhet i avtalet är en regel om så kallat första dags-intyg. Företag med fler än 49 anställda måste nu först samråda med facket innan de kräver läkarintyg från första sjukdagen.

Arbetsgivarna: Vill se friare lönesättning

Även arbetsgivarsidan, Ikem, är nöjda med att avtalet nu är påskrivet och att förhandlingarna inte drog ut på tiden.

– Det här är ett svårförhandlat avtal, så vi är nöjda att vi hittat konstruktiva lösningar och landat på märket, säger Henrik Stävberg, ansvarig för tvättavtalet på Ikem.

Men han är kritisk till låglönesatsningar.

– Vi har svårare för LO-fackens modeller för låglönesatsningar. De står i vägen för möjligheten att ge mer till de trotjänare som jobbat länge på tvätterierna.

På frågan om inte tvätteriarbetarnas löner är för låga svarar han:

– Jag skulle säga att vi inte tycker lönerna är så låga. Genomsnittslönen ligger strax under eller ganska nära 30 000 kronor i månaden. Med tanke på att det är en industri med många ungdomar och nyanlända utan utbildning, tycker vi att det är ett relativt högt löneläge. Vi vill kunna jobba friare och få till fler lönesystem i branschen. Det ger större lönespridning.