Debatt. Det pågår en intensiv debatt om bemanningsbranschen som jag följer med stort intresse. För att försöka sortera alla uppfattningar, och en och annan missuppfattning i frågan om inhyrning, tror jag att man måste ta avstamp i företagens krav på hög flexibilitet.
Ökad flexibilitet, det vill säga hanteringen av upp- och nedgångar i produktionen av varor eller tjänster, sker i huvudsak enligt följande:
- Övertid och uppsägningar.
- Konjunkturanpassad arbetstid.
- Variationer av visstidsanställda.
- Genom bemanningsföretag.
Vår erfarenhet är att om någon av dessa ”flexibilitetskranar” stängs av ökar flödet i den eller de som är kvar. Till exempel blir trycket på variationer i arbetstid allt hårdare om antalet osäkra anställningar blir färre och om antalet visstidsanställda minskas ökar i stället antalet inhyrda.
Hur kan vi då från fackligt håll möta dessa utmaningar? Vi skulle vilja se en strategi som vilar på flera ben.
1. Lokala arbetstidsavtal med flexibla arbetstider. Syftet med dessa är att om arbetstidens längd varierar från en period till en annan ska ändå lönen för den enskilde vara ungefär densamma. Genom att spara tid vid extra arbete när det är mycket att göra kan dessa timmar tas ut när det är mindre att göra. Företagen kan hantera upp- och nedgångar utan vare sig varsel eller i form av ökat antal osäkra anställningar.
Sådana avtal finns i dag på flera arbetsplatser och i det centrala kollektivavtalet på Stål- och metallavtalets område. Denna del tror jag kan utvecklas både i andra centrala och lokala avtal. Då vinner företagen ökad flexibilitet samtidigt som de anställda får ökad trygghet.
2. Vi anser att de visstidsanställda ska ha samma rättigheter som de fast anställda och att varje visstidsanställning ska kunna vara minst en månad och som längst 12 månader. Därefter ska fast anställning erbjudas.
3. För bemanningsanställda bör ungefär samma regler kunna användas, det vill säga att den maximala sammanlagda tiden för att vara inhyrd på ett och samma företag ska maximeras till 12 månader. Därefter ska den bemanningsanställde få erbjudande om fast anställning i företaget som denne är uthyrd till.
På detta vis kan vi från fackligt håll möta företagens krav på flexibilitet med ökad anställningstrygghet för våra medlemmar. För att detta ska bli möjligt krävs dock ett aktivt arbete av alla tre berörda parter.
De fackliga organisationerna behöver bli bättre på att organisera visstidsanställda och anställda i bemanningsföretagen för att kunna utgöra en trovärdig motpart. Dessutom behöver de fackliga organisationerna i större utsträckning involvera bemanningsanställda och visstidsanställda i den ordinarie fackliga verksamheten.
Företagen som hyr in personal eller visstidsanställer vet att det gäller under en kortare period och planerar sin verksamhet efter det. Vid inhyrning tillämpas Bemanningsavtalet. Dessutom ska alla anställda – oavsett anställningsform – få del av de fastanställdas förmåner.
Bemanningsföretagen tillämpar Bemanningsavtalet och använder nästintill uteslutande tillsvidareanställning som anställningsform i bemanningsbolaget.
Inget pekar på att kravet på flexibilitet kommer att minska. Därför gäller det att hitta en balans som gör att otryggheten för de anställda minskar. Med våra förslag är detta möjligt!
Veli-Pekka Säikkälä,
avtalssekreterare på IF Metall,
