I höstas fick monteringen och måleriet på Nibe i Markaryd nya ackord. Lönen sjönk med uppåt 30 kronor i timmen. Nu försöker facket få till en förändring.
30 kronor mindre i timmen innebär cirka 5 000 kronor mindre i plånboken på en månad.
– Vi trodde inte det var sant, säger arbetarna på måleriet.
Där har en investering i ny teknik ökat takten när sidoplåten till värmepumpar målas. Produktionen är taktad och för den enskilde finns inga möjligheter till upparbetning. Takten är given och den nya investeringen innebär 30 procent fler plåtar kan målas jämfört med tidigare.
Banan går – enligt de anställda – i en takt av 2 meter och 40 cm per minut. Innan den nya investeringen gick den långsammare, 2 meter i minuten. Magnus Håkansson, Jan-Åke Isaksson, Jonny Landén, Johnny Johansson och Ljubinko Cadjo upprörs av de nya ackorden.
– Vi jobbar hårdare. Det kan vi göra, men då ska vi inte ha sämre betalt.
Måleriet hade tidigare två skift med fem arbetare i varje skiftlag. Nu jobbar man bara dag och med en bemanning på fem personer.
– Bemanningen har halverats och ändå gör vi trettio procent mer. Tyngre har det också blivit.
– Vi är färre idag, takten högre och vi tjänar nästan femtusen mindre i månaden. Det är inte klokt om man får göra på det här viset.
Även värmepumpsmonteringen har fått nya tider och nya priser. Där arbetar Philip Magnusson. Det har varit en hel del diskussioner om de nya ackorden, säger han. För de sju montörerna i gruppen har lönen sänkts med cirka 30 kronor i timmen, runt 5 000 kronor i månaden.
– Vi bryr oss inte om hur man räknar egentligen, bara det är rättvist. Nu avvaktar vi de fortsatta förhandlingarna och hoppas att man komma fram till ett bra resultat. Det vore ju bra att få veta vad som är rätt.
Därom tvistar facket och företaget. Joakim Reimerstam och Andreas Visser förhandlar för verkstadsklubben.
– Hittills har vi inte kommit någonstans.
De är noga med att påpeka att Nibe annars är en bra arbetsgivare. Företaget tror på produktion i Sverige, har investerat stora belopp och dessutom byggdes en ny fabrik för några år sedan. Joakim Reimerstam:
– Vi är medvetna om att vi hela tiden måste bli effektivare om vi ska kunna behålla jobben och vara konkurrenskraftiga. Men det innebär inte att våra medlemmar ska tvingas betala tekniska förbättringar med sänkt lön. Det säger sig självt.
Andreas Visser:
– Det bästa hade varit om företaget nöjt sig med att betala ut samma lön som tidigare.
Verkstadsklubben är inte emot ackordslöner.
– Men de ska mäta rätt saker, Samtliga parametrar måste vara med, som rätt penningfaktor, säger Joakim Reimerstam.
De flesta, 370 av de cirka 540 verkstadsarbetarna på Nibe har ackord. Resten är tidavlönade. Ackorden varierar från raka ackord där hela ersättningen är rörlig till blandackord där den rörliga delen uppgår till 20 procent. Den genomsnittliga ackordslönen på 149 kronor i timmen vilket motsvarar 26 100 kronor i månaden.
Ackordstvisten på Nibe har även förhandlats centralt mellan IF Metall och Teknikföretagen. Den förhandlingen är i princip ajournerad i avvaktan på att företaget och verkstadsklubben ska hitta försöka hitta en lösning.
