- Valet blev just den rysare som många hade befarat. När detta skrivs sent på valnatten vet vi inte helt säkert vad resultatet blev. Det är så pass jämnt mellan blocken att förmodligen kommer inte något säkert resultat förrän på onsdag då utlandsrösterna är räknade.
Just därför är det magstarkt av Alliansledarna att påstå att de är valets segrare och att de kräver Löfvens avgång redan på valnatten. Moderaterna gör ett katastrofalt dåligt val och går sämst av alla partier. I storstäderna förlorar man stort. I huvudstaden går de rödgröna med Socialdemokraterna fram medan Moderaterna backar rejält. Ändå framställer sig Ulf Kristersson som en vinnare och en självklar statsminister på valnatten. Det är inte seriöst.
Centern och Kristdemokraterna är de borgerliga partier som med rätta kan ses som valvinnare, särskilt Centern. Medan Liberalerna i princip gör om samma dåliga val som förra gången. Alliansen är alltså definitivt inte någon tydlig vinnare och när detta skrivs har de färre mandat än de rödgröna.
Socialdemokraterna gör ett bättre val än vad opinionsinstitut och Valu påstod att de skulle göra. Arbetarrörelsen lyckades med genuint folkrörelsearbete mobilisera sina väljare under valrörelsen – genom dörrknackningar, telefonsamtal och valstugesamtal har man pratat politik med 1,5 miljon medborgare. Det är om något ett styrkebesked.
Ändå måste det sägas: valresultatet hör till det sämsta i historien. Socialdemokratin liksom liberalismen är hårt trängd i en tid när de auktoritära idéerna frodas. Folkrörelsearbetet måste ske också mellan valen och inte bara vart fjärde år.
Miljöpartiet lyckades tack och lov klamra sig kvar i riksdagen. De behövs i svensk politik. Det är paradoxalt att i en tid då klimatfrågan verkligen är akut går de gröna som sämst. Valresultatet torde föranleda en rejäl självkritik hos detta parti. Men det är också så att regeringsansvar tyvärr inte premieras i populistiska tider som vår.
Till valets stora segrare hör Vänsterpartiet som tagit röster från både S och Mp. V har skickligt kunnat spela både regering och opposition – både peka på vad man uppnått som regeringsstöd och peka på att regeringen inte gör tillräckligt. Sjöstedt har haft en guldsits. Paradoxalt nog kan Vänsterpartiets valframgång nu leda till minskat politiskt inflytande, allt beroende på hur regeringskonstellationen kan komma att se ut. Men V:s framgångar är en tydlig vink åt Socialdemokratin att högersvängen med den auktoritära retoriken under mandatperioden inte varit så lyckad.
Sverigedemokraterna borde däremot vara rejält besvikna. Visserligen går SD framåt men inte alls så mycket som opinionsmätningar och de själva förväntat sig. De blev inte största parti, inte ens näst största parti. Tack och lov. Faktum är att över 80 procent av valmanskåren har sagt nej till detta auktoritära och rasistiska parti. Det är trots allt hoppfullt.
Nu gäller det att fortsatt hålla SD utanför den politiska makten. Det blir upp till bevis för de borgerliga partierna, främst Centern och Liberalerna. Valnattens utspel i regeringsfrågan lämnar mycket i övrigt att önska. Förhoppningsvis sänks nu tonläget när valrörelsen är över och de konstruktiva krafterna i svensk politik kan ta ansvar för Sverige. Behåll anständighetens gräns. Begrav blockpolitiken. Bevara den liberala demokratin.
