Anders Stendalen är död

Gruvindustriarbetareförbundets siste förbundsordförande Anders Stendalen har avlidit i en ålder av 81 år.

Anders Stendalen var född och uppväxt i Kiruna. En stad där det för en tonåring på femtiotalet fanns två arbetsgivare att välja mellan, enligt Stendalen: SJ eller LKAB. Anders Stendalens yrkesval ledde honom till gruvbolagets mekaniska verkstad.  Där väcktes hans fackliga intresse.

Den sjudande fackliga aktiviteten i Gruvtolvan fångade honom och det dröjde inte länge förrän förbundet fick upp ögonen för honom.

Som 26-årig flyttade han som ombudsman till Gruvindustriarbetareförbundets förbundskontor i Grängesberg. Klassisk mark för den som besjälades av gruvarbetarnas fackliga kamp. Just där hade förbundet 1895 bildats av några hundra gruvarbetare i syfte att ”i alla länder verka för orättvisornas avskaffande i världen och mänsklighetens förbrödring”. Dessa högtidsord från grundningskongressen togs på största allvar av förbundets allra sista ordförande.

När Anders Stendalen tillträdde som förbundsordförande 1979 växte förbundets internationella engagemang. Inte minst gällde det Sydafrika där landets nybildade gruvarbetarförbund fick betydelsefullt stöd av de svenska kamraterna. Det var då, i samband med den sydafrikanska gruvstrejken i slutet av 1980-talet som Anders Stendalen etablerade en livslång vänskap med Cyril Ramaphosa, då en ung gruvarbetarledare, idag Sydafrikas president.

Anders Stendalens internationella engagemang uppskattades i många länder. 1983 valdes han följaktligen till ordförande i Gruvarbetarinternationalen MIF, ett uppdrag han hade fram till 1995.

Då hade han just lotsat sitt medlemsmässigt krympande Gruv in i det större systerförbundet Metall. Ett inte helt lätt beslut för ett litet, sammansvetsat och stridbart förbund med stolta traditioner. I samband med samgåendet 1994 utsågs Anders Stendalen till Metalls förbundssekreterare.

Efter pensioneringen 1997 riktades hans engagemang mot Grängesberg. Han valdes till ordförande för Casselstiftelsen med ansvar för den anrika konsertsalen som likt en kopia av Bank of England tronar på höjden ovanför det gamla gruvområdet.  Anders Stendalen var också drivande i Gruvcentrum Mojsen, ett gruvhistoriskt upplevelsecentrum inrymt i gruvarbetarnas gamla matsal.

Som gruvarbetarnas siste förbundsordförande såg Anders Stendalen till att vårda den stridbara arbetargruppens historia. Men så var han också i högsta grad närvarande i gruvarbetarnas mest laddade ögonblick: strejken i Malmfälten 1969. En strejk som skakade den svenska modellen och dess samförståndsanda och som förändrade både det politiska och fackliga klimatet för många år framöver. Anders Stendalen, då förhandlingsombudsman, var förbundets representant i den förhandlingsdelegation som företrädde de strejkande.

För Anders Stendalen var det viktigt att minnet och lärdomarna av konflikten inte föll i glömska. 40 år efter den uppslitande konflikten anordnade han ett stort seminarium om gruvstrejken i Grängesberg med forskare, historiker och fackligt aktiva. Femtioårsminnet får dock högtidlighållas utan honom.

Anders Stendalen efterlämnar två döttrar, barnbarn och barnbarnsbarn.