”Det minst onda är inte nog!”

Debatt ”Vi måste fråga oss vad som gör minst ont: en fackföreningsrörelse som strider mot orättvisor eller en som låter lojalitet med ’det minst onda’ förlama nödvändig kamp mot samhällets orättvisor”, skriver Jan-Olov Carlsson, ordförande för IF Metallklubben vid Volvo Lastvagnar i Umeå.

Så kom då äntligen en regering på plats. Det finns dock många fackliga anledningar att inte vara jublande glad. Det finns tvärtom punkter i det så kallade januariavtalet som är en ren provokation mot de fackliga intressena:

Högerkursen
Sänkt skatt för de rika, en större otrygghet på jobbet med förändringar i las och marknadshyror är frågor som förknippas med högerpolitik. Det är också frågor som svensk fackföreningsrörelse har bestämda och negativa åsikter om. Ändå blir det regeringspolitik för den nya regeringen.

Ökade klyftor
Politiken i januariavtalet kommer att öka klyftorna ytterligare i landet. I början av 1980-talet var skillnaderna i inkomst och välfärd som lägst. Sedan dess har de ökat och ökningstakten är bland den högsta i västvärlden. Sverige har i dag näst flest miljardärer per capita i hela världen. Endast Schweiz ligger före.

”Det minst onda”
Januariavtalet försvaras med att det är en kompromiss. Kompromisser handlar om att ge och ta. Överenskommelsen med Centern och Liberalerna sägs vara det enda alternativet till en moderatledd regering med stöd av KD och SD. En sådan regering hade inneburit ännu mer av högerpolitik. Så är det alldeles säkert. Men den viktigaste insikten är att fackföreningsrörelsen hade blåst till strid mot varje försämring av arbetsrätten och åtgärder för att öka klyftorna i samhället som en högerregering hade kommit dragande med.

Kommer fackföreningsrörelsen nu att mobilisera mot förslag i den riktningen från regeringen Löfvén? Eller kommer IF Metall och andra fack att ta på sig rollen som försvarsadvokater för försämringar eftersom det sägs göra mindre ont om dessa serveras av en S-regering?

Vi måste fråga oss: Vad är mindre ont: en stridsvillig fackföreningsrörelse mot orättvisor eller en fackföreningsrörelse som låter lojalitet med ”det minst onda” förlama en nödvändig kritik och kamp mot samhällets orättvisor?

Den fackliga kampen måste utgå från sakfrågorna. Det finns därför anledning att fackföreningsrörelsen trappar upp beredskapen inför de förslag som är anfrätta av nyliberalt tankegods.

Jan-Olov Carlsson, ordförande,
IF Metallklubben vid Volvo Lastvagnar i Umeå

Debatt om inlägget förs också på vår Facebooksida. Klicka på kommentarsikonen nedan så kommer du direkt till den.

https://www.facebook.com/dagensarbete/posts/2167708789956249?comment_id=2168210566572738&notif_id=1548448737839269&notif_t=feed_comment