Då. Plastarbetaren Tony Fridh i Mellerud slogs ut av stressen som skiftarbetare, och av sin egen ambition. Han skrev sig ljusare i sin blogg Metallskallen.
Nu. Tony jobbar kvar på Emballator, är regionalt skyddsombud och träffar många som mår som han mådde. Det har blivit mer okej att prata om såren på själen.
Tony Fridh berättar:
”Jag har gjort en resa ut ur mörkret och är en mycket gladare skit. För mig handlade det om att acceptera hur jag mådde och varför. Skrivandet hjälpte mig.
Jag har slutat med bloggen, men skriver fortfarande, krönikor och annat.
Det är fullt normalt att gå sönder inombords. Jag ser ingen skillnad jämfört med att bryta benet.
Eftersom jag är facklig och rör på mig mycket märker jag hur arga människor blir när jag påstår att vägen ut är att ta sitt eget ansvar.
En ganska otrevlig chef fräste åt mig en gång. Du ska inte vara så jävla ambitiös. Jag blev jättearg och tyckte han var en idiot. Här sliter jag livet ur mig och han tycker att jag ska göra mindre. Men det var nog det viktigaste han någonsin sa till mig.”
