Debatt Vi tar vårt ansvar i avtalsrörelsen, men för elkrisen vilar ansvaret på politikerna. Här är ett antal punkter som behövs nu, skriver företrädare för GS-facket, Trä- och Möbelföretagen och Skogsindustrierna.
Om skribenterna
Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.
Viveka Beckeman är vd Skogsindustrierna.
David Johnsson är vd Trä- och Möbelföretagen, TMF.
Skenande elpriser slår mot hela samhället – såväl mot den enskilde som de företag vars gemensamma samhällsbidrag utgör grunden för vår välfärd. Valrörelsens bjöd visserligen på allehanda löften men det räcker inte långt i rådande läge. Nu måste politiken kraftsamla för en långsiktig elstrategi för de som är motorn i klimatomställningen.
Den alarmerande elkrisen fick sent omsider politiken att vakna och i den nyss avslutade valrörelsen har politiker från vänster till höger tävlat om väljarnas gunst med olika kompensationslösningar till både företag och hushåll. Ett omfattande helhetsgrepp för en hållbar energipolitik har dock saknats.
Men medan politiken slagits om högkostnadsskydd och el-akuter och huruvida man ska bygga ut kärnkraft eller vindkraft någon gång i framtiden, står både de som skapar jobben och de som riskerar att förlora dem utan vare sig hopp eller riktning.
Vi har rekordhöga elpriser och hårdast slår det som bekant för dem som återfinns i elområde 3 och 4. Här sker cirka 70 procent av produktionen av svenska trävaror och i dessa områden återfinns dessutom 80 procent av Trä- och Möbelföretagens medlemmar, svensk träförädlande industrin och möbelindustrin.
Rapporterna om elprisernas påverkan är många. Ett snickeri i södra Sverige vittnar om uttömda resurser med redan låga marginaler. En hustillverkare bygger klimatsmarta resurssnåla småhus men elkostnaderna för att hålla produktionen i gång har nu ökat hundrafaldigt. Samtidigt byggs färre hus då inflationen och ökade kostnader gör att köparna bromsar sina investeringar. Även sågverken drabbas dubbelt när efterfrågan minskar kraftigt samtidigt som kostnaderna ökar drastiskt.
Högt uppsatta mål mot en allt mer hållbar produktion ställs mot möjligheterna att ens hålla fabriken igång. För den enskilde som ser hur elräkningen blir orimligt hög blir de egna omställningsvalen också nedprioriterad – inte för att ambitionen saknas utan för att plånboken gapar tom.
Som lök på laxen sker kommande löneförhandlingar under press från ständigt ökande kostnader för insatsvaror, bränslekostnader och ökad ekonomisk turbulens och oro i omvärlden. För avtalsrörelsen kommer arbetsmarknadens parter – fack och arbetsgivare – att ta sitt gemensamma ansvar, men för elkrisen vilar ett tungt ansvar på politiken, annars riskerar hållbarhetsomställningen att stanna av.
Skogs- och träindustrin så väl som enskilda individer har en nyckelroll i den svenska klimatomställningen. Med sin förnybara råvara har skogsindustrins produkter alla möjligheter att leda utvecklingen mot ett hållbart, biobaserat samhälle. För den enskilde får inte möjligheterna att bidra hindras av en allt tunnare plånbok, som samhälle vi har helt enkelt inte råd att backa in i framtiden.
Att inte lösa elkrisen är inte bara ett hot mot vår välfärd – den riskerar också att sätta stopp för det ihärdiga arbete som samtliga parter bidrar med för att lösa klimatmålen.
Det behövs en blocköverskridande långsiktig strategi som skapar stabilitet på följande områden:
- På kort sikt se över och prioritera direkta stöd till energikunder, såväl hushåll som industri.
- Undanröj samtliga hinder för investeringar i såväl befintlig som ny kraftproduktion.
- Kraftsamla i alla fossilfria kraftslag, säkerställ förutsättningar för fortsatt utbyggnad av vindkraft, möjliggör byggnation av ny kärnkraft och värna befintlig vattenkraft.
- Elproduktionen måste ha en stabil och jämn grundnivå i hela Sverige. Alla åtgärder som kan öka överföringen, öka flexibiliteten och öka den elproduktion som bjuds in till marknaden bör övervägas. Svenska myndigheten bör omedelbart få i uppdrag att identifiera vilka åtgärder som kan ge effekt samt identifiera vilka regelverk som eventuellt behöver justeras.
- Krafttag måste tas för att EU:s företag ska kunna bibehålla sin konkurrenskraft. De höga energipriserna i EU kommer inte att försvinna på flera år. Att göra sig fri från beroendet av rysk energi är nödvändigt men kommer ta tid och vara kostsamt.
Det är dags för politiken att ta kommando över den svenska elkrisen en gång för alla. Allt annat är ett hot mot svenska jobb och företag – och i förlängningen vår välfärd och vår klimatomställning.
