Teknikföretagen kräver 2,0 procent

Teknikföretagen vill se en löneökning på 2,0 procent. De föreslår ett engångsbelopp enligt tysk modell om 3000 kronor. De vill även öka företagens makt över arbetstiden.

Parterna i teknikavtalet presenterade sina krav vid två på varandra följande presskonferenser. Teknikföretagen målade upp en bild av en dyster utveckling både i omvärlden och Sverige, med ett svårt ekonomiskt och geopolitiskt läge.

Med det som bakgrund presenterade Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin den kravnivå de landat i. Arbetsgivarsidan har valt att frångå principen som gällt om att inte slå fast en löneökningsnivå.

– Vi har presenterat ett förslag om löneökningar om 2,0 procent. Samt ett engångsbelopp om 3000 kronor för en heltidsanställd i ett ettårsavtal, sa Tomas Undin.

Det är ovanligt att Teknikföretagen går ut med en siffra över löneökningstakten i det här läget i avtalsrörelsen. Enligt biträdande förhandlingschef Anna Nordin beror det på att de har uppfattat ett större tryck än tidigare på löneökningar och kompensation för inflationen från löntagarna.

– Vi vill att arbetstagarnas förväntningar ska bli mer riktiga. Så att det inte bara finns en siffra.

Spelar det in att ni vet att många drabbas hårt av inflationen?

– Det kan man inte direkt säga. Vi förhandlar för företagen. Det är inte vår roll att utgå från hur inflationen påverkar reallönerna.

Ett ovanligt inslag i kraven är förslaget om ett engångsbelopp på 3000 kronor. Anna Nordin säger att det är ett sätt att arbetstagarna får pengar, utan att arbetsgivarna tar samma risk, eftersom höjningen inte är permanent.

– Vi är i en besvärlig situation. Kan man ge ett belopp till arbetstagarna utan att höja tim- eller månadslönerna, då har vi förbättrat vår konkurrenskraft.

Arbetsgivarna vill att lönehöjningarna ska vara dispositiva. Fack och arbetsgivare ska lokalt kunna komma överens om en lägre löneökningstakt än det centrala avtalet, inte bara som nu en högre. Men det förutsätter att de är överens lokalt.

– Sen förstår vi att det inte är något som klubbarna går med på lättvindigt.

En fråga som återkommer varje avtalsrörelse inom teknikavtalet är den så kallade arbetstidskorridoren. Arbetstiden kan i dag varieras med 40 minuter per dag. Teknikarbetsgivarna vill att det ska utökas till fem timmar på en vecka, och även inkludera lördagar mellan 07 och 16.

Det finns redan ett stort missnöje med att människor blir beordrade att jobba övertid på lördagar. Inkräktar inte detta ännu mer på människors privatliv?

– Jag tänker att man bara förlägger arbetstiden till lördagar om man är goda skäl. Det blir ju dyrt också.

När det gäller frågan om även vd:ar och andra höga chefer också bör hålla igen med löneökningar och bonus, säger hon att Teknikföretagen inte förhandlar om det och att hennes uppgift inte är att ha synpunkter. Hon konstaterar ändå att många företag signalerat att de har förståelse för de kraven.

Men jag tänker att det skulle kunna påverka ert förhandlingsläge om det nu i början av året kommer till exempel stora bonusar?

– Jag tycker inte att det har en direkt påverkan. Men det kan skapa ett missnöje hos arbetstagarna, och det är ju inte bra.

Facken inom industrins krav presenterades redan i höstas, och nivån på 4,4 procent i ett ettårigt avtal ligger kvar.

– Kvartal 3 gick väldigt mycket bättre och inflationen steg inte så mycket som vi trott, men det har inte ändrat våra utgångspunkter, sa Ulrika Lindstrand, förbundsordförande för Sveriges Ingenjörer.

Kraven innefattar även en satsning på lägstalönerna.

– Vi anser att vi befinner oss i ett väldigt exceptionellt läge just nu. Därför vill vi lägga ett extra fokus på dem med de lägsta lönerna, de är extra utsatta, sa IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Minst 1600 kronor per månad kräver de att de lägstalönerna ska höjas.

Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin sa att modellen i praktiken innebär ett krav på mellan 4,4 och 5,2 procent, beroende på avtalsområde. Han är kritisk till upplägget.

– Det har vi varit kritiska till tidigare. Modellen är än mer aggressiv nu. Vi tycker inte det är förenligt med industriavtalet och industrins lönenormerande roll.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä tycker inte oväntat att budet på 2 procent är för lågt.

– Men arbetsgivarna säger i alla fall att det finns ett löneutrymme, det är ovanligt.

I övrigt beskriver han arbetsgivarnas krav som ”traditionellt”: Ingen individgaranti, ökad makt över arbetstiden, fler övertidstimmar.

Han gillar inte lösningen med ett engångsbelopp på 3000 kronor.

– Det betyder mindre än en tiondels ökning. Vi vill ha varaktiga löneökningar.

Arbetsgivarna vill också att det centrala avtalet ska kunna förhandlas om lokalt. Det ska vara dispositivt så till vida att det kan bli både lägre och högre. Om ett företag går dåligt ska till exempel löneökningstakten kunna bli lägre än ”märket”. Veli-Pekka Säikkälä säger att han tror att det vanliga ändå blir att man håller sig till den centrala siffran, men ogillar ändå konstruktionen.

– Det blir inget med det!

Per Widolf är förhandlingschef på Industriarbetsgivarna, som bland annat tecknar avtal inom Stål- och metall, gruv, massa och pappersindustrin och sågverk.

Industriarbetsgivarna har inte satt någon siffra i sina krav, till skillnad från Teknikarbetsgivarna, som lagt ett bud på 2 procent.

– Men vi konstaterar att ett avtal på den nivån ligger i linje med bibehållen konkurrenskraft. Och det eldar inte på inflationen.

Han säger att Industriarbetsgivarnas avtal sinsemellan ser olika ut, och därmed kraven. Målet är ändå att avtalen ska bidra till att öka produktiviteten. Då handlar det till exempel om flexibilitet när det gäller arbetstid.

– Arbetsgivaren måste på ett enklare sätt kunna förlägga arbetstiden utifrån de förändringar som sker.
Även löner vill man ska förhandlas mer lokalt, säger han och nämner särskilt sågverksavtalet, utan att vilja gå in på exakt hur kraven ser ut.

Det har varit en del diskussion om lönerna för vd:ar och andra höga chefer. Per Widolf säger att han bara kan uttala sig om de krav som ställs i avtalsförhandlingarna, och dit hör inte direktörslönerna.

Men om man säger så här, om det skulle bli några bonusutdelningar som höjs kraftigt, försvårar det era förhandlingar?

– Jag vill inte kommentera det.

Han säger att han bara har sett fackens krav snabbt, och inte kan uttala sig om detaljer.

– De djupare analyserna får vi ta med hem och göra.

Pappers ordförande Pontus Georgsson lyfter fram tre saker han tycker stack ut i arbetsgivarnas krav.

– Inför varje avtalsrörelse, jag har varit med i tre stycken nu, så har Industriarbetsgivarna ansträngt sig för att svartmåla framtiden för massa- och pappersindustrin. Det lyckades de inte med den här gången.

– Sedan är det angreppet på vår avtalsmodell. Vi reglerar ju mer lokalt och den modellen vill de förändra. De kanske inte var lika tydliga med det som de brukar, men vi känner igen det.

– Och jag trodde att arbetsgivarna skulle ha kommit en bit till, jag upplever att de är omoderna i sin syn på arbetslivet. Ska vi kunna locka folk måste det gå att kombinera arbetet med övriga livet.

Pappers kräver att de anställda exempelvis ska ha större rätt att kunna ta ledigt och ha sammanhängande semestrar. I de fall där det inte är möjligt ska det utgå kompensation.

– Bemanningen är så låg nu. Det finns inte längre någon grundbemanning, bara minimibemanning. Så fort någon är borta och inte ersätts stannar fabrikerna. Vi vill bygga ut ATK, se större rätt till komp. Sedan vill vi också göra något för trotjänarna. Har man jobbar länge och är äldre kan det vara svårare att jobba oregelbundet. Att man kan gå ner i deltid, slippa jobba natt. Mer individanpassade lösningar.

Varken kravet ni står bakom, 4,4 procent, eller det Teknikföretagen la fram på 2 procent, anses kunna täcka inflationen utan blir en reallönesänkning. Hur ser du på det?

– Våra krav kommer inte att kompensera för inflationen på ett år, men förhoppningen är att vi ska komma ikapp. Och sedan kan man ju nämna att Teknikarbetsgivarna aldrig har startat så här högt.

– Vi tar ansvar men regeringen måste också ta ansvar genom att mildra effekten av den höga inflationen.

Även Trä- och Möbelföretagen, TMF, växlade under onsdagsförmiddagen krav med sina fackliga motparter: GS-facket, Unionen, Sveriges Ingenjörer och Ledarna.

David Johnsson på Trä- och möbelföretagen TMF, säger att de till skillnad från Teknikföretagen valt att inte sätta en siffra, med tanke på det osäkra läget.

Han säger att företagen inom hans område befinner sig längre fram i konjunkturcykeln än många andra. Med stigande räntor och inflation köper folk färre småhus, renoverar inte köket eller byter golv. De anställda ligger högt i varselstatistiken.

– Vår uppfattning är att det kommer att se väsentligt sämre ut när märket ska sättas.

Han vill att frågor om löner och arbetstider i större utsträckning ska beslutas lokalt.

– Vi yrkar på att det ska bli lättare att ha orderstyrda arbetstider.

De vill också att en större del av lönepotten ska fördelas i lokala förhandlingar. I dag är 50 procent en individuell garanti, det vill TMF minska.

Satsningen på lågavlönade gillar han inte.

– Det vore förödande för nyanställningar med en höjning av lägstalönen på 1600 kronor.

Madelene Engman, avtalssekreterare på GS, säger att de ännu inte hunnit analysera de specifika kraven på de sju avtalsområdena som hittills är överlämnade. Men generellt är det den vanliga motsättningen.

– Vi vill ha mer inflytande och bättre villkor och de vill ha det motsatta. Det är rätt så långtgående krav på sänkta ersättningar och mindre inflytande över arbetstiden.

– Vi har exempelvis ett helt system med arbetstidsförkortning, ATK. Arbetsgivarna vill ta bort möjligheten att välja ledig tid, något som är mycket viktigt för våra medlemmar, säger hon.

Höjda lägstalöner är en fråga där arbetsgivarnas åsikt tydligt skiljer sig från GS.

– Vi har avtalsområden med väldigt låga lägstalöner och det är jätteviktigt att lyfta upp dem.
Vårt långsiktiga mål är att de ska hänga med, inte släpa efter. Men arbetsgivarna menar att lägstalönerna är för höga redan i dag och vill göra om systemet. Jag tolkar det som att de vill sänka dem.

Teknikföretagen har gått ut med siffran 2 procent. Ni kräver 4,4 procent. Det finns en del missnöje med att ert utgångskrav inte täcker inflationen utan blir en reallönesänkning. Vad säger du till besvikna medlemmar?

– Vårt mål har alltid varit reallöneökningar, men det är omöjligt att säkra just nu med inflationen. Jag har full respekt för våra medlemmar som träffas av kostnadsökningarna, och här måste också politikerna leverera. Tyvärr ser vi inget från det hållet. Samtidigt ser vi att flera av våra branscher går bra och att 4,4 procent är helt möjligt. Även om inte arbetsgivarna ser det så.

Parterna står alltså en bra bit ifrån varandra. Men en sak är de överens om: att det är bra att industriavtalet sätter märket. Det bör bevaras.

Det håller inte alla medlemmar i IF Metall med om. I en debattartikel i går på DA Debatt skrev sex industriarbetare att industriavtalet borde skrotas och lönerna höjas. En av dem, Andreas Köhler, kommenterar i sociala medier dagens bud:

”Dimridå. Blir allt mer tydligt att det finns ett samförstånd att hålla lönerna nere. Nu är syftet att mötas runt 3 procent för att blidka de kritiska rösterna från att kompensera för inflationen. Men Teknikföretagen kommer att få lära sig att detta var ett taktiskt misstag, oavsett.”

En annan kommentar på DA:s Facebooksida kommer från Jonas Rundqvist:

”Ett tips är att låta Trelleborgs moderata kommunalråd utgöra märket i år, hon får nu upp sin lön med 75 procent.
Avtalsrörelsen får framöver avvakta lite tills politikerna har satt märket för förhandlingarna.”

Nu vidtar förhandlingar efter helgerna. Totalt är det 2,2 miljoner löntagare som berörs, inom 450 avtal. Målet är att ha ett nytt avtal på plats den 31 mars – läs mer i faktarutan här nedanför.

Läs också

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Ett ettårigt avtal med löneökningar på 4,4 procent. Mer till de med lägst löner, och ytterligare avsättningar till flexpension. Det föreslår Facken inom industrin ska vara kraven i avtalsrörelsen.

Läs också

Vilse i avtalsspråket?

Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra.

Läs också

Nytt avtal i tyska verkstads­industrin

Tyska IG Metall har tecknat ett tvåårigt avtal för verkstadsindustrin. De anställda får löneökningar på 4,25 procent i snitt per år, samt engångsbelopp på sammanlagt 3 000 euro.

Anna Julius, Lotta Holmström, Janna Ayres

Kommentera Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentar *

Namn *

E-postadress *

Webbplats

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.