Svensk industri behöver anställa 145 000 industriarbetare kommande år, visar siffror från Industrirådet. Samtidigt utbildas bara en bråkdel. Kompetensbristen är skriande, varnar branschen.

– Finns ingen quick fix, säger Josefine Larsson, utredare på IF Metall.

Efterfrågan är enorm. Utbudet är lågt. Det råder akut brist på allt från grafiker till metallare.

Enligt Industrirådets prognos från förra året behövs nära 145 000 yrkesarbetare och produktionsnära tjänstemän inom industrin till och med år 2027. Drivkrafterna bakom behovet är den gröna omställningen och digitalisering.

Samtidigt är antalet elever som söker och tar examen från gymnasiets yrkesprogram lågt. Förra året ansökte nästan 50 000 elever till ett yrkesprogram, och samma år tog nästan 23 000 ut en examen, visar siffror från Skolverket.

– I värsta fall innebär det att företag förlägger verksamheten i andra länder, eller att de prioriterar ned verksamheten, säger Mats Andersson.

Andersson är näringspolitisk expert inom yrkes- och arbetsmarknadsutbildning på Teknikföretagen, som representerar 4 500 medlemsföretag inom industri och tech. Andersson säger att kompetens har blivit den största konkurrensfördelen för företag inom hans bransch.

Teknikcollege och andra satsningar

För att komma till bukt med problemet inom kompetensförsörjning driver Industrirådet, sedan cirka 20 år tillbaka, initiativet Teknikcollege. Det är ett samarbete mellan kommuner, utbildningsanordnare och industriföretag för att göra utbildningar mer industrinära. Idén är att säkerställa framtida kompetens genom att brygga utbildning och arbetsliv. Det är det bästa sättet att attrahera unga till industrin, menar Andersson.

– Vi gör en del attitydundersökningar bland unga, och ser att man ofta är positiv till svenska industriföretag. Men sen är det något som ändå brister.

Varför söker inte fler högstadieungdomar till yrkesprogram, trots det stora behovet?

– Många gånger handlar det om okunskap och att man inte vet vad industrin är. Sen kan man ha fått med sig en utdaterad bild av industrin från föräldrarna där industrin ses som skitig och tung.

– En annan gammal myt är att vissa är bättre lämpade än andra att läsa tekniktunga ämnen som matematik, det ser vi när det gäller teknikprogrammet. När det gäller industriprogrammet är utbildningen för anonym, säger Andersson.

Tidigare har utbildningsanordnare inte behövt ta hänsyn till arbetslivet, menar Mats Andersson. I stället har man utgått helt från elevernas önskemål. Men efter en lagändring 2023 måste utbildningsanordnare från och med i år väga in arbetsmarknadens behov när platser på gymnasieutbildning och Komvux dimensioneras.

Utbildningsplatser ska leda till jobb, vilket är något Andersson välkomnar. Det handlar om att undvika ungdomars ”felval” när bristen på kompetens är stor.

– Kritikerna säger ofta ”ska vi tvinga folk att studera något de inte vill?”. Men våra undersökningar visar att ungdomar ofta gör ett ickeval när de väljer utbildning, eftersom man inte vet vad man väljer till. Man väljer utifrån vad kompisar väljer och vad man själv tror är rätt och attraktivt. Det tycker vi blir tokigt.

Kan man inte studera något man tycker är intressant för bildningens skull?

– Vi ser inget motsatsförhållande där. Även yrkesprogrammet är högskoleförberedande. Det finns inget som säger att man ska strypa bildningsperspektivet bara för att man läser ett ämne som är bra för arbetslivet, säger han.

Fackets syn på kompetensbristen

Josefine Larsson är utredare på IF Metall i Stockholm och ansvarig för Teknikcollege från fackförbundets sida. Hon säger att företagens behov hänger ihop med att industrin växer i stora delar av Sverige, och att yrkena blivit alltmer avancerade. Samtidigt som antalet som söker till gymnasie- och vuxenutbildningarna har minskat sedan 2011.

– Både gymnasieutbildade och yrkeshögskoleutbildade är väldigt eftertraktade att anställa, men det är generellt för få som söker och genomgår utbildningar som är relevanta för industrin trots att de nästan alltid får jobb.

– Från det fackliga perspektivet vill vi flera saker. Dels att attrahera fler unga till industrin, uppgradera yrkesutbildningen och att företagen utbildar dem på plats. Där finns det mycket att göra, säger hon.

Kompetensbehovet finns i stort sett alla kommuner, säger Larsson och hänvisar till både Skolverkets och Industrirådets underlagsrapporter. Över landet jobbar facken och arbetsgivarna både regionalt och lokalt för att öka attraktiviteten. Men Larsson understryker att det inte finns någon ”quick fix” på problemet – lösningen ligger i samarbetet mellan arbetsliv och utbildningssystem, enligt henne.

– Initiativet har funnits i över 20 år. Det krävs ett gediget arbete. Konkreta insatser är exempelvis att företagen visar upp arbetsplatserna för högstadieelever, tar in prao, ordnar studiebesök. Vi är med och skapar strukturen och ser till att utbilda om arbetsmiljön och att eleverna får en bra vägledning i vad ett industrijobb innebär, säger hon.

Förutom att attrahera unga är det viktigt ur fackets perspektiv att arbetsgivare inte bara ersätter den befintliga personalen med gymnasiekullar, utan att man utvecklar den kompetens som redan finns. Och att man ser till andra målgrupper, exempelvis de som kommer från andra länder än Sverige.

Vilket ansvar har företagen själva för att utbilda personal?

– Jag tycker att det offentliga har ansvar för grundläggande utbildning på alla nivåer. Det handlar inte bara om att kunna få ett första jobb utan att också ha de förkunskaper som krävs för att kunna utvecklas vidare i sitt arbetsliv.  

– Sen kan företagen heller inte räkna med att alla de anställer har skräddarsydd utbildning. Där har de ett stort ansvar att fortsätta att utveckla de anställda så att de har den kompetens som krävs för att tillgodose behoven.

I och med det glapp som finns nu, ser ni möjligheter att förhandla till högre löner och bättre villkor, så att attraktiviteten ökar?

– Jag är inte förhandlare och det är ju många saker som ska vägas in, men förutsättningarna borde vara hyfsat goda.