Livet efter Northvolt Northvolts konkurs blev en hård läxa för Skellefteå och kommunalrådet Lorents Burman (S).
Han anade aldrig att kommunen skulle stå ensam och utan stöd när det krisade.
Lorents Burman minns exakt när det brast för honom och topplocket gick. I månader hade han haft samtal med ministrar i olika konstellationer, allt för att försöka få staten att kliva in och rädda Northvolt, kompetensen och den gröna omställningen.
Ingenting hade hjälpt.
Den 12 mars 2025 var konkursen ett faktum. Samma kväll i Aktuellts nyhetssändning föreslog Tobias Andersson (SD), ordförande i näringsutskottet, att man borde bygga om Northvolts lokaler till ett fängelse – ”från battericell till fängelsecell”.
– Det var extremt förolämpande! Skulle staten dessutom låta den gröna omställningen i Europa glida oss ur händerna och låta det sluta som en katastrof. Det gick inte att förstå, säger Lorents Burman.
Han minns ”skandalrubriker” efter konkursen. Skellefteå var inte längre en berättelse om möjligheter, utan en kommun som försatt sig i djup skuld och satsat stora belopp i Northvolt. Skellefteå Kraft hade investerat över 100 miljoner.
– Ja, det var 100 miljoner för mycket, men det stod inte i proportion till rubrikerna. Kommunen har klarat sig bra, det var andra som tagit risker.
– Människor som lämnat allt och rest från andra delar av världen till Sverige för att arbeta på Northvolt, som inte fick någon hjälp. De tog den största risken. Och vi hade aldrig haft så hög kompetens i kommunen som då.
När Lorents Burman tänker tillbaka så började han ana att allt kanske inte stod rätt till redan under 2023, då produktionen inte kom i gång som planerat.
– Men kan man inget om batteriproduktion är det svårt att veta när det är alarmerande.
Vad har du lärt dig av den tiden?
– Aldrig hade vi kunnat tro, när vi räckte upp handen 2017 för att få batteriföretaget hit till kommunen, att vi skulle stå helt själva när allt slutade i katastrof. Utan stöd från staten. Men vi har lärt oss att det var så spelreglerna såg ut.
Skulle du räcka upp handen igen?
– I dag kan man titta tillbaka på allt och tänka, det där skulle jag aldrig räckt upp handen för, men om ingen vågar ta någon risk så skulle det inte bli några nyetableringar.
