Livet efter Northvolt Lena Lundgren, lokal samordnare på IF Metall Norra Västerbotten, kastades in i hetluften när Northvolt kom till Skellefteå.

För Dagens Arbete berättar hon om tiden i mediastormen under de många turerna kring fabriken.

”Telefonen ringde varje minut när det var som värst. Om jag hade lagt ifrån mig mobilen i femton minuter kunde jag ibland ha femton missade samtal. Många gånger var det media både nationellt och internationellt som ringde.  

Så var det alltid när Northvolt släppt någon nyhet eller om media fått reda på något om företaget. Jag fick göra priolistor för att avgöra i vilken ordning jag skulle höra av mig.  

Att vara tillgänglig för media blev något som föll under mitt ansvarsområde så att övriga ombudsmän kunde fokusera på annat. Det var ovant i början, men till slut blev jag van. Det var en psykiskt påfrestande tid.  

Några av dem jag träffade i kaoset bär jag med mig än i dag. Ett latinamerikanskt par som rest till Skellefteå med sina barn hade varit på introduktion på Northvolt, men en timme senare fick de veta att de inte fick några jobb på grund av varsel. Samtidigt var alla deras ägodelar på en båt på väg till Skellefteå. Jag vet inte var familjen är nu.  

I dag är det svårt att säga vad vi från facket kunde ha gjort annorlunda. Jag blev inkastad i en organisation som växte snabbt samtidigt som Northvolt växte. Det var en sådan extrem situation, ny teknik, kommunikation på engelska och allt under uppbyggnad, samtidigt som produktionen skulle i gång.   

Vi skulle ha varit hårdare från början. Några krav vi skulle ha ställt i dag är access till större del av arbetsplatsen direkt, obligatorisk facklig introduktion för samtliga och färre leverantörsled vid byggnation. 

Det är märkligt hur snabbt det blir en annan vardag. Nu får jag bara något samtal per månad där någon undrar om vi hört något om Lyten. Det vore så bortkastat om det inte blev något. När beskedet om att Lytenaffären gått igenom kom, blev vi glada, nu kan vi på allvar börja planera inför framtiden.”