Konsekvenserna av regeringens a-kassereform blir betydande både för samhälle och individ, hävdar LO som inte kan utesluta demonstrationer på gator och torg. Däremot kommer lönerörelsen inte att påverkas.
– Även om många medlemmar är upprörda och vill ha en kompensation kan facket aldrig kompensera politiska förändringar med lönekrav, säger LO:s chefsekonom Dan Andersson.
– I så fall skulle en regering kunna ställa samma krav på en lönesänkning. Oavsett regering måste vi ha samma lönerörelse. Det finns bara ett löneutrymme, allt annat är uteslutet.
Att lönerna ändå påverkas av den nya regeringens politik är LO-ledningen dock övertygad om. Det är liksom hela idén, menar Dan Andersson och påminner om att en av grundtankarna med att ha inte bara en a-kassa, utan också en relativt hög ersättning är att motverka lönedumpning. Det vill säga att arbetslösa inte ska behöva ta ett jobb till vilket pris som helst.
Dan Andersson anser att även arbetsgivarna har anledning att vara nervösa inför en sänkt a-kasseersättning.
– De vill inte ha demonstrationer och strejker när de ska skära ner eller flytta utomlands. Risken är att det blir så om det en större risk med att förlora jobbet.
En annan konsekvens blir, enligt LO:s beräkningar, att fler människor kommer att hamna under fattigdomsgränsen, det vill säga 60 procent av medianinkomsten. Det handlar då framför allt om långtidsarbetslösa.
Om det så kallade jobbavdraget kan kompensera andra höjningar har LO inte räknat färdigt på än. Men en sak är man säker på: den nya egenavgiften till a-kassan är ”en av de häftigaste höjningar vi sett.”
Enligt Dan Andersson är utvecklingen halvvägs tillbaka till 1930-talet om reformen genomförs.
– 1935 var statens subvention av a-kassan 35 procent. 1990 var den 90 procent. Nu blir den 56 procent. Det är en tydlig signal om att man inte ser arbetslösheten som ett ansvar och intresse för hela samhället.
Med tanke på de konsekvenser som reformen kan komma att innebära anser LO att det är ansvarslöst av regeringen att snabbehandla hela a-kasseärendet innehållande höjning av avgift, sänkning av ersättning, kortad period och slopad avdragsrätt. Därtill kommer den komplicerade frågan om en obligatorisk a-kassa.
Trots flera påstötningar under ett års tid har LO inte förrän nu bjudits in av alliansen för att lämna sin syn på det hela.
– Det är att visa dålig respekt för något som byggts upp sedan 1930-talet, säger LO:s vice ordförande Leif Håkansson.


























































































































