Tidigast 15 december kan riksdagen fatta beslut om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Sedan har a-kassorna högst två veckor på sig att införa systemet, precis lagom till jul och nyårshelgerna. Hur det ska gå till är en gåta för a-kasseföreståndaren Åke Ljunggren.
Åke Ljunggren, ansvarar för IF Metalls a-kassa. Han är minst sagt orolig.
– Självklart gör vi allt som står i vår makt för att kunna följa det nya regelverket. Men i andra änden finns människor av kött och blod som måste ha mat för dagen. Om vi inte lyckas lösa alla problem är det dom som drabbas. Och då talar vi om människor som redan lever på marginalen.
På torsdagens eftermiddag deltog han i ett möte med alla a-kasseföreståndare i LO-familjen. Där resonerades de praktiska och tekniska frågorna igenom. Till exempel hur man ska få fram det kapital som staten ska ha in redan första januari och hur datasystemen ska ändras. Men framför allt hur man ska klara av allt på högst 14 dagar.
– Vi kan förbereda oss till en viss grad, men vi kan inte veta säkert hur det blir förrän riksdagen tagit sitt beslut. Mycket är fortfarande oklart och vill det sig riktigt illa tas inget beslut förrän 20 december. Då har vi inte ens 14 dagar på oss att fixa grejerna, säger Åke Ljunggren.
– Det är knappt seriöst. Och hur en obligatorisk a-kassa ska kunna se ut förstår jag inte riktigt.
Att det skulle bli så här tycker han däremot inte någon kan vara förvånad över.
– Nej, det var ordagrant det här som alliansen gick till val på. Nu genomför den det och med all respekt för demokratin måste jag ge alliansen credit för det. Det värsta är den fart de gör det på.
Åke Ljunggren är också kritisk till att den jobbgaranti alliansen pratade om i valrörelsen inte finns med i förslagen hittills. Jobbgarantin skulle inträda när en arbetslös gått sina 300 dagar (eller 450 för föräldrar) och trillar ner på 65 procents ersättning.
– Det kan ju bara syfta till att tvinga arbetslösa att ta vilket jäkla jobb som helst. Det är där de nya jobben kommer att skapas; i en billig tjänstesektor som kommer att konkurrera med till exempel restaurangföretag som vill betala sina anställda en anständig lön.
– Den här förändringen är mycket, mycket mer dramatisk än vad många förstår. Vi är på väg tillbaka till 1930-talet. För det här landet har byggts på att vi inte velat ha en låglönemarknad.
