Arbetsgivarnas sammanhållning är stark inför vårens avtalsrörelse. Och det är i Svenskt Näringslivs beredningsutskott, en utåt sett anonym grupp, som planer mejslats fram om hur fackets krav ska bemötas i samlad trupp.
I dag presenterade Teknikföretagen sitt motbud till IF Metall inför vårens avtalsrörelse. Men innan budet lades har det med stor sannolikhet passerat Svenskt Näringslivs beredningsutskott.
Grundtanken är att en sammanhållen arbetsgivarsida ska kunna hjälpas åt att stå emot fackliga krav. För går ett förbund med på ett krav, får det också konsekvenser för de andra.
Beredningsutskottet har nio ordinarie medlemmar och leds av Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker. Medlemmar i utskottet är bland andra Teknikföretagens vd Anders Narvinger, Plast- och kemiföretagens vd Owe Fredholm, Skogsindustriernas vd Marie Arwidson, Industri och kemigruppens vd Kerstin Brodowsky och Almegas vd Jonas Milton.
Tillsammans kommer de i vår i sina respektive organisationer att förhandla om avtal som rör hundratusentals av Dagens Arbetes läsare. Och sammanhållningen i gruppen är stark och inriktningen spikad. Ett antal huvudfrågor har diskuterats, bland annat om hur man ska stå emot fackliga krav på höjda lägstalöner och kortare arbetstid.
De olika förbunden är själva ansvariga för sina avtal, vilket betyder att beredningsutskottet inte är beslutande. Men enligt Svenskt Näringslivs stadgar är de skyldiga att samverka med varann. Men vad händer om ett förbund vill gå med på ett krav, som de övriga motsätter sig?
– Det blir naturligtvis en stark signal om att undvika en sådan situation, säger Jan-Peter Duker till Svenska Dagbladet.
Och en förbund kan hindras från att gå sin egen väg. I Svenskt Näringslivs stadgar står nämligen inskrivet att styrelsen kan förbjuda enskilda förbund att gå med på krav i frågor av ”väsentligt allmänt intresse” eller av ”särskild vikt i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare”.
Den starka sammanhållningen på arbetsgivarsidan har enligt Ingemar Göransson i LO:s lönegrupp även smittat av sig på facket.
– De har varit mycket bättre än vi på det här. Men nu gör vi ungefär samma sak. Om de i förväg slår fast en övre gräns för vad ett avtalen får kosta, så gör vi tvärtom, bestämmer en undre gräns. Och i det ska man stödja varandra, säger han till Svenska Dagbladet.


























































































































