Flera ledamöter i IF Metalls avtalsråd är tveksamma till nya avtalet, som godtogs i förra veckan.
– Vi fortsätter att tappa mot tjänstemännen. Med den fakta jag har i dag kommer jag att rösta nej, säger Olavi Tommola, ledamot i avtalsrådet.
På torsdag samlas IF Metalls avtalsråd i Stockholm. Då kan rådets ledamöter säga sitt om det ny avtal som fem förhandlingsdelegationer godtog i förra veckan.
– Utslaget i kronor så tappar vi mot tjänstemännen. Det kan jag inte förklara för medlemmarna. Nu har jag inte hört diskussionerna som förts i stål- och metalls förhandlingsdelegation men med den fakta jag har i dag kommer jag att rösta nej till avtalet, säger Olavi Tommolo, ledamot i avtalsrådet och klubbordförande på IF Metall Nyby i Torshälla.
Jan-Olov Carlsson, vice klubbordförande på Volvo Lastvagnar i Umeå och ledamot i avtalsrådet, kommer att göra likadant. Han känner trycket från drygt 2 000 medlemmar.
– Nu har jag inte läst alla detaljer i avtalet men förväntningarna på mig från medlemmarna är att jag röstar nej, säger han.
– Vi har haft diskussioner lokalt. Varför ge oss när vi inte ens prövat kampen? Alla ser att arbetsgivarna är nöjda när de står och flinar i tv.
Arne Löfving, Saab Microwave System, Göteborg är inte lika negativ:
– Det verkar som om vi rott i land en hel del av våra grundkrav och det är bra.
– Men jag är kritisk till hela processen. Varken vi eller motparten visar någonsin musklerna i lönefrågan. Den överlämnas i stället åt de opartiska ordförandena.
– Vi i facket tar samhällsansvar och lägger vårt bud nära den nivå ekonomerna rekommenderar. Motparten svarar med att lägga sig långt under. Sedan kommer medlarna och lägger den slutliga nivån mitt emellan.
– Någon sa: vore det inte lika bra att anställa de opartiska ordförandena så får de bestämma lönerna åt oss?
– Jag är inte kritisk mot industriavtalet i sig, men vi har självmant satt oss i den här sitsen. Och det är fel. Vi förhandlar inte om löner längre. De sätts av de opartiska ordförandena.
– Jag är också kritisk till att vissa frågor överlåts till arbetsgivaren och den anställde som övertidsnivåer och när det gäller vissa anställningar. Här är vi inne på en farlig väg. I frågor där den enskilde medlemmen verkligen kan behöva sitt fack har vi accepterat att stå vid sidan. Det är ingen bra utveckling.


























































































































