Den internationella fackföreningsrörelsen har en viktig uppgift i Burmas demokratikamp. Det anser chefen för LO:s internationella avdelning, Ulf Edström.
– Vad vi först och främst kommer att göra nu är att tydligt upprepa de krav vi ställt under flera år, säger Ulf Edström.
Ulf Edström sitter sedan 12 år i den internationella arbetarorganisationen, ILO:s styrelse. De svenska fackförbunden ingår i ILO. Organisationen är en underorganisation till FN och sköter världssamfundets bevakning av fackliga frågor över hela världen.
– Vi har riktat hård kritik mot juntan ända sedan militärkuppen 1962. Ett stort problem är naturligtvis att fackliga organisationer helt saknas i landet.
ILO kräver också fortsatta sanktioner och hårdare åtgärder från EU:s regeringar mot den burmesiska militärregimen.
År 2000 röstade ILO igenom ett historiskt beslut gällande Burma. Det gällde förekomsten av slavarbete i landet.
Vid upptäckten av grava missförhållanden kan ILO tillsätta en så kallad undersökningskommision. Denna ger i sin tur rekommendationer till det land som granskats.
Om rekommendationerna inte efterföljs går frågan upp till Arbetsdomstolen i Haag. Fortsätter landet att vägra har ILO rätt att använda artikel 33 om särskilda åtgärder mot landet.
Detta var första och enda gången sedan ILO bildades 1919 som artikeln utnyttjats.
Det innebar att alla medlemsländer uppmanades att upphöra med investeringar i Burma.
I Sverige gick LO ut med en uppmaning till medlemsförbunden. I den ville LO att förbunden skulle undersöka företagens affärsrelationer med Burma.
Ulf Edström säger att det nu kan bli aktuellt att gå ut med en ny sådan begäran. Fortfarande finns handelsförbindelser mellan svenska företag och Burma, bland annat genom teakimporten till möbel- och trävaruindustrin.























































































































