Psykosocial arbetsmiljö och kris- och konflikthantering är de områden där skyddsombuden inom LO helst vill ha mer utbildning. Det visar en undersökning bland 5 000 av LO:s cirka 70 000 skyddsombud.
Denna inriktning på psykosociala arbetsmiljöfrågor motsvaras inte riktigt av vad skyddsombuden ser som de största problemen på arbetsplatserna. Där är prioriteringen:
1. Tunga lyft, fysiskt tungt arbete.
2. För hög arbetstakt, för mycket att göra, för lite personal.
3. ”Stressigt” allmänt, psykiskt påfrestande.
Men LO:s andre vice ordförande Ulla Lindqvist tycker inte skillnaden är så konstig:
– Jag tror att man har bättre kunskap om ergonomi än om psykisk ohälsa. Fler tunga lyft och hårdare arbetstempo är resultatet av allt mer slimmade organisationer som också innebär ökad påfrestning på den psykosociala arbetsmiljön.
För att skyddsombuden ska kunna möta dessa krav krävs mer utbildning. Men det saknas pengar:
– Den borgerliga riksdagsmajoriteten drog ju förra året in de cirka 15 miljoner vi fick tidigare till skyddsombudens utbildning. Följden har blivit att utbildningarna minskat drastiskt.
Skyddsombudens antal är ungefär konstant de senaste tio åren, enligt LO:s statistik. Det finns nu ett skyddsombud per tjugotvå medlemmar. Men det behövs fler, särskilt på den starkt ökande mängden småföretag.
För de arbetsplaster som är för små att kunna utse egna skyddsombud kan facken utse regionala skyddsombud (RSO). Dessa har blivit fler den senaste tioårsperioden: 1995 fanns det 1 520 regionala skyddsombud, 2005 hade antalet ökat till 2 109. Men under samma tid har antalet små företag med anställda ökat från cirka 180 000 till 270 000.
För att hålla jämna steg skulle ökningen av regionala skyddsombud behövt vara ännu större. Men istället hinner de med mindre: 63 977 arbetsplatsbesök gjordes 1995 mot ”bara” 60 596 besök 2005.
Vad beror detta på?
– Regionalt skyddsombud är man ju på deltid, vid sidan av sitt vanliga jobb, berättar Christina Järnstedt som på LO särskilt ansvarar för de regionala skyddsombuden.
– Och det har blivit svårare att få ledigt från jobbet på grund av allt mer slimmade arbetsorganisationer. Både arbetsgivare och de regionala skyddsombuden själva anser detta.
– Dessutom räcker inte pengarna. Ett vanligt skyddsombud har rätt att ägna arbetstid åt arbetsmiljöarbetet på sin arbetsplats. Men för arbetsmiljöarbete på andra arbetsplatser måste någon annan betala. Förra året bidrog staten med 100 miljoner och fackförbuden med 37 miljoner.
– Men det statliga bidraget har inte följt löneutvecklingen utan legat stilla många år. Och facken har inte råd att kompensera för detta på grund av sin försämrade ekonomi, konstaterar Christina Järnstedt.
Resultatet har alltså blivit färre besök.
– Man har inte råd att ta ledigt för att besöka andra arbetsplatser om man inte får lön.
Ulla Lindqvist lägger detta till raden av nedskärningar i arbetsmiljön:
– Det behövs naturligtvis en uppräkning av de statliga bidragen. Det har vi krävt, men jag har små förväntningar på den här regeringen.
FAKTA/Skyddsombud
Skyddsombud ska finnas på arbetsplatser med fler än fem anställda. Ett skyddsombud verkar enbart på den egna arbetsplatsen.
Uppgiften för regionala skyddsombud, RSO, är däremot att besöka arbetsplatser där det inte finns skyddskommitté, det vill säga företag med färre än 50 anställda.
RSO får ersättning för förlorad arbetsförtjänst och kostnader på kurser och vid arbetsplatsbesök.
Undersökningen genomfördes av Statistiska Centralbyrån (SCB) i form av två enkäter till skyddsombuden och de regionala skyddsombuden 2006.
