– Nu måste LKAB se över brytningsmetoderna och inte jaga iväg i någon penninghysteri.
Det säger klubbordförande Harry Rantakyrö efter dödsolyckan i lördags.

Då omkom 21-årige Emil Nilsson vid ett ras 700 meter ner i LKAB:s gruva i Kiruna. Han var just på väg därifrån i sin lastbil när ett ras begravde honom.

Gruvfacket har under lång tid varnat för att detta kunde hända:

– Folk med tjugo års erfarenhet från arbete där nere ser ju vart vi är på väg. Det är dem man måste lyssna på. Kunskapen finns där nere, inte på kontoren.

Gruvfacket vill att LKAB ser över brytningsmetoderna.

– Kanske måste man gå ned i ortstorlek. LKAB måste också ta in rätt maskiner för bergstärkning, exempelvis nyare maskiner för vajerbultning.

Harry Rantakyrö är också kritisk mot den höga arbetstakten:

– Nu jobbar man alldeles för tätt på varandra.

Han understryker att det nu handlar om förtroende:

– Det är viktigt att folk nu ser att man tar tag i problemen och att något händer, att man rör sig åt rätt håll.

Arbetsmiljöinspektionen besökte på måndagen gruvan och rasplatsen.

– Det är för tidigt att dra några slutsatser, säger arbetsmiljöinspektör Jan Andersson.

Ni har tidigare ställt krav på att LKAB ska öka säkerheten?

– Ja, vi har krävt att man ska göra förstärkningar i andra områden.

Varför inte i detta?

– Det handlar om en stor gruva. Vi måste se vad LKAB har gjort åt de rapporter som man fått först, innan vi tar ställning vidare.

För två år sedan omkom en gruvarbetare i ett annat ras i denna gruva. Vad finns det för likheter?

– Det kan jag inte gå in på eftersom förundersökningen fortfarande pågår om den olyckan och ärendet därför ligger under förundersökningssekretess.

Vad händer härnäst i utredningen av olyckan?

– Vi fortsätter smala material och tala med alla berörda.