Vid Dorotea-sågen har tre man fått lön i snart två och ett halvt år utan att producera något. E-post är sista länken till den anonyma ryska ägaren.
– Det är konstigt. Vi har slutat att spekulera. Vad ska man tro?
Göran Sihlén är en av de tre sågverksarbetarna som åker till jobbet för att hålla viss tillsyn. De tar ett varv på sågen och åker hem. Ett par gånger per dag.
Sia gjorde reportage om sågen i november 2006. Den hade då vandrat mellan olika ryska ägare i ett förlopp som de anställda i Dorotea hade rätt liten aning om. En gång hade unga ryssar kommit på besök och tyckt att det såg mycket bra ut på sågen och så åkte de. Det fanns en svensk vd som de talade med per telefon ibland.
De anställda vid sågen kunde nå ägarens representanter. Det behövdes ibland. Exempelvis när lönen inte kom som den skulle. Det hände lite då och då.
– I vintras, i början av december 2007, fick vi faktiskt besked om att göra en provsågning på cirka 100 kubik. Det gjorde vi och provkörningen gick bra. I alla fall med den volymen. Tanken måste ha varit att vi skulle starta sågen igen. Men det strulade till sig med betalningar och sen hörde vi inget mer.
– Det är riktigt galet, konstaterar Göran Sihlén.
Dorotea kommun har numera helt tappat kontakten med företagets ägare, berättar Nora Henriksson, kommunens näringslivskansli. vd:n är inte vd längre, hemsida och officiella e-postadressen är stängd.
Men Skogs- och Träfacket avdelning 1 Norr har en e-postadress till ägarna. Som tur är.
– Jag skickade ett meddelande häromdagen eftersom lönen ligger två-tre månader efter. Killarna hade fått marslönen men inte för februari. Men så länge de betalar kan vi inte begära sågen i konkurs, konstaterar Gunder Hjelte, ombudsman i Skogs- och Träfacket:
– En av de anställda, Sture Andersson, blir 65 år i september. Han har sagt att han ska försöka hålla ut till dess.























































































































