– Vi är ett bevis på att löften inte väger tungt, säger franska stålverksarbetare.
Deras fabrik läggs ner. I dag är de arga på ägaren och på den franske presidenten och tror att resterna av landets stålindustri snart också försvinner.
För knappt två år sedan slogs två ståljättar ihop och blev till gruppen Arcelor-Mittal.
Huvudägaren Lakshmi Mittal lovade att han inte skulle röra fabrikerna i Lorraine i nordöstra Frankrike.
I början av året meddelande han trots detta att stora delar av tillverkningen i det lilla samhället Gandrange läggs ner. 575 arbetstillfällen försvinner. Omkring 500 personer hos underleverantörer blir utan sysselsättning.
Beskedet möttes av ilska och uppror. Under de gångna månaderna har facken presenterat flera förslag på hur verksamheten kan räddas. Presidenten Nicolas Sarkozy har varit på blixtbesök och lovat att reda ut situationen. Men häromdagen kom det slutgiltiga beslutet om nedläggningen.
– Kampen för jobben har varit kontinuerlig sedan jag började i Gandrange på 70-talet. Då sysselsatte stålbranschen 16 000 personer i vår dalgång. Nu blir det 300 kvar. Många är resignerade, säger Patrice Devoti, utvecklingstekniker på fabriken och företrädare för fackförbundet CFDT.
Lakshmi Mittal blev ägare till fabriken i Gandrange redan 1999 för en ”symbolisk franc”.
Enligt facken har gruppen mer eller mindre slarvat bort verksamheten på orten. Nödvändiga investeringar har uteblivit. Framförallt har man inte satsat på utbildning av ny personal. Stora pensionsavgångar har gjort att hundratals yngre personer har anställts på fabriken under de senaste åren. Samtidigt kan Arcelor-Mittal presentera en vinst på cirka 76 miljarder kronor.
– Och behovet av stål större än någonsin! säger Patrice Devoti.
Arcelor-Mittal har idag cirka 30 000 anställda i Frankrike. Företaget har lovat att en del av de uppsagda ska få jobb i ett annat industrisamhälle i Lorraine, Florange.
Där arbetar 3 200 personer, men verksamheten är bara säkrad fram till 2012.
– De flesta av oss kommer att klara en omställning. Men det här handlar om hela regionens framtid. Och dessutom om vad som ska hända med tung industri i Frankrike, säger Sebastien Macri, arbetare på fabriken och medlem i fackförbundet CGT.
Efter beskedet gick några anställda bärsärkargång på den lokala direktörens kontor.
Personalen hävdar att det finns möjligheter att utöva påtryckning på stora mäktiga grupper som Arcelor-Mittal. Både på nationell och europeisk nivå.
– Ja, om den politiska viljan bara finns, säger Sebastien Macri.























































































































