Arbetsmiljöforskningen lever farligt: Hälften av landets forskare går i pension inom tio år. Och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet (ALI) gör det svårt att rekrytera nya.
Det var ett av problemen som diskuterades på den första nationella arbetslivskonferensen (NALK) i Växjö 6-7 maj.
– Det är en besvärlig situation för arbetslivsforskningen men jag är ändå optimistisk, eftersom denna konferens har visat vilken potential som finns, sa professor Bo Högström, en av konferensens organisatörer.
Han pekade på kunskapen och entusiasmen hos de uppemot 130 deltagarna som kom från alla universitet och högskolor.
Konferensen är en del i arbetslivsforskarnas försök att samla krafterna efter den borgerliga regeringens nedläggning av Arbetslivsinstitutet och skapa ett nytt nationellt forum för forskningen.
En ny konferens ska genomföras 13-14 maj nästa år i Göteborg om ”Arbete i människors liv” och arbetslivsforskarna fortsätter dessutom bygga vidare på sitt nätverk.
Men Gunnar Aronsson, tidigare bland annat professor på Arbetslivsinstitutet, är ändå bekymrad:
– Jag är orolig för arbetsmiljöforskningens framtid, den for oerhört illa av att Arbetslivsinstitutet lades ned.
– Området dräneras ju på pengar, nedläggningen innebar att flera hundra miljoner försvann.
Detta innebär att arbetslivsforskningen får svårt att locka till sig nya forskare:
–Vem söker sig till ett så osäkert område? Men dessutom är det så att det på Arbetslivsinstitutet varje år kom fram 15-20 doktorander som disputerade. För att de ska fortsätta inom arbetslivsforskningen är det viktigt att det inrättas nya tjänster för dem som disputerat, detta är något som behöver göras omgående.
Mer resurser behövs alltså. I vilka former? Det var svårt att hitta någon på konferensen som trodde att Arbetslivsinstitutet skulle kunna byggas upp på nytt, exempelvis efter ett regeringsskifte år 2010:
– Man kan jämföra med en modern skogsmaskin. Det går på tjugo sekunder att såga ner ett träd, men det tar fyrtio år för ett nytt att växa lika högt, konstaterar Bo Högström.
– Därför var nedläggningen så beklaglig.
Olika förslag på lösning dök upp i den avslutande paneldebatten. Sten Gellerstedt, LO, ville ha en myndighet med ett samlat ansvar för arbetslivsforskningen, där de tre parterna – fack, arbetsgivare och stat var representerade.
Gunnar Aronsson tyckte att en lösning som nu finns i Norge var intressant. Där finns ett femtiotal forskningsinstitut som samarbetar med olika universitet.
– Instituten svarar för kontakten med branscher och arbetsliv, universiteten för den vetenskapliga kvaliteten. Båda dessa perspektiv måste finnas i arbetslivsforskningen.
