DA GRANSKAR
– Varenda gång något sådant här händer är det ett misslyckande. Samtidigt visar det hur jäkla svårt det är att kontrollera, säger Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande i ABF och anställd på IF Metalls ordförandekansli.
Karl-Petter Thorwaldsson (bilden) blir överraskad när Dagens Arbete ringer och berättar om de papperslösa som för 35 kronor i timmen renoverade restaurangen i ABF-huset i Stockholm. Han har stort förtroende för Göran Eriksson som är chef för ABF Stockholm som i sin tur kontrakterat Restaurant Arbat-Cirkeln där renoveringen pågått.
– Min enda förklaring är att han måste ha blivit blåst, säger han.
Vad har ABF för ansvar?
– Det här ska absolut inte hända och det är klart att vi har ett ansvar. Från förbundets sida försöker vi gardera oss mot sådant här genom att kräva kollektivavtal av våra underleverantörer. Centralt gäller kravet i två led.
Har inte ni som representanter för arbetarrörelsen ett extra ansvar?
– Utan tvekan. Det är ju vi som har satt reglerna och det är otroligt viktigt att vi föregår med gott exempel. Men samtidigt visar det här hur svårt det är.
– Man kan ju fundera på om man borde införa ett märkningssystem för att underlätta för kunden att välja företag med kollektivavtal och bra villkor.
LO föreslår att huvudentreprenören bör ta ett större ansvar. Vad tycker du om det?
– Det låter rätt. Hade ABF varit en koncern hade ansvaret fallit på oss centralt. Vi är dock ett förbund som består av 72 juridiskt enskilda enheter. Även om vi ville skulle vi inte kunna kontrollera alla. Det juridiska ansvaret faller i det här fallet på ABF Stockholm.
Kan du garantera att sånt här inte förekommer någon annanstans inom ABF?
– Nej, det kan jag inte. Tvärtom så vet jag att det här förekommer, både här, i LO-borgen och i varje del av arbetarrörelsen.
– I dag handlar vi tjänster av tusentals företag. Och dessa företag handlar i sin tur tjänster av andra företag. Det är allt från kaffeautomaten här på kontoret till studiecirklarna ute i landet.
– För 50 år sedan sköttes det mesta inom arbetarrörelsen. Då var det lättare att hålla koll. I dag är det mycket mer splittrat och svårkontrollerat. Någonstans i våra tusentals upphandlingar döljer sig sådan här verksamhet. Det vet jag, bara inte exakt var.
Vad gör ni för att komma åt det?
– Vi jobbar jätteaktivt och ställer höga krav på våra underleverantörer. När det gäller kaffet här på kontoret, bara för att ta ett exempel, så hade vi en underleverantör som inte kunde garantera kollektivavtal och rättvisemärkt hos deras underleverantör. Då blev vi tvungna att byta. Men det är ju inte alltid sådan information når oss, och det är otroligt svårt att kontrollera eftersom det är rör sig om så många företag.
– Vi kräver kollektivavtal i två led, men i praktiken är det framförallt ett led. Bara här på kontoret har vi mellan 50 och 70 leverantörer. Att kontrollera alla deras underleverantörer är otroligt svårt. Vi är väldigt noga i första ledet, men i andra ledet är vi inte tillräckligt bra.
Bör facket organisera papperslösa?
– Det är en realitet att vi har papperslösa på svensk arbetsmarknad i dag. Fackföreningsrörelsen borde öppna upp dörren och släppa in dem.






















































































































