5 frågor till Susanna Alakoski, författare och DA:s krönikör, som är aktuell med barnboken Dagens Harri. Den handlar om Tiia som går i fjärde klass och som bor tillsammans med sin pappa Olli. Eftersom Tiias mamma har dött är Olli en mammapappa.
Vad är skillnaden mellan att skriva för vuxna och barn?
– Det är inte så stor skillnad. Man måste alltid gå in i en berättarroll vare sig man skriver för en liten eller en lång människa. Att kunna tänka på ett annat sätt ingår i författarens jobb.
Hur gör man som vuxen att hitta rätt ton till de yngre läsarna?
– Man smyglyssnar på barn, och stjäl det som de säger. Jag har även intervjuat barn. Man blir ju alla karaktärer i en bok, och sätter sig in i deras hjärnor och hjärtan.
Har du barnasinnet kvar?
– Jajamensan.
Boken har ett både roligt och lättsamt tilltal, men du tar även upp allvarliga ämnen som mobbning och döden. Vad vill du förmedla till läsarna?
– Att en liten familj också är en familj. Jag har nära vänner som är ensamstående och måste vara mammapappor precis som Olli.
Hur mycket av huvudpersonen Tiia finns det i dig?
– Inte så mycket. Men intresset att fälla in Tiias allergi i berättelsen har jag fått från mitt barn som är allergisk. Jag fick lära mig själv om allergi, och leta böcker i ämnet var inte så lätt. Och så har jag, liksom Tiia, slagits med pojkar på skolgården.
