Matmolekyler är vid första anblicken inte en inspirationsbok. Matskribenten och kokboksförfattaren Lisa Förare Winbladh har tillsammans med fysikern Malin Sandström skrivit en texttung och tjock bok helt utan en endaste bild av glänsande mat upplagd på tallrik. Här möts man i stället av en uppmaning:
Med ett litet hum om vad som händer när man steker, kryddar och lagrar så ökar chansen att man når dit man vill. Efter pedagogiska genomgångar av grundsmaker, värmekällor och emulsioner, följer recept där den nya kunskapen kan tas tillvara. Och redan efter några sidors läsning börjar jag få svårt att sitta still, längtar ut till köket.
Här är kokboken som äntligen förklarar – på molekylär nivå – varför min tomatsås har en obehaglig bismak efter halvtimmen i gjutjärnsgrytan. Lusten att grava lax ökar avsevärt efter att författarna noggrant och tålmodigt benat upp gravningsprocesserna osmos och autolys. Recepten är lättfattliga, lättlagade och ofta med någon sorts överraskning i smaken. En rostad krydda, en kallare tilllagningstemperatur, ett siktat vetemjöl. Några små detaljer som gör stor skillnad, och som i det här sammanhanget får sin vetenskapliga förklaring.
En eloge också till den fina återhållsamma layouten, som får mig att tänka på brukskokböcker från förr, innan soffböckerna gjorde entré. Läs!
