PorträttOsäkra jobb En ny klass växer fram över hela världen. Den består av bemanningsanställda, timvikarier och migrantarbetare och facket måste börja lyssna till dem. Det anser Guy Standing, författare till boken Prekariatet – den nya farliga klassen.

– Människor som saknar grundläggande trygghet är rädda för att göra något alls. De är rädda att gå med i facket, de är rädda att säga ifrån eftersom de är så desperata. I princip så är de tiggare.

Orden är Guy Standings.

Den brittiske ekonomiprofessorn menar att en allt mindre och starkare elit har gynnats av nyliberalismen och arbetsmarknadens globalisering. Samtidigt har en ny global samhällsklass vuxit fram, under den gamla krympande arbetarklassen. En klass vars gemensamma nämnare är otrygghet och osäkerhet på arbetsmarknaden. Prekariatet.

– Till skillnad från den gamla arbetarklassen, som förväntades jobba i 30 år och sedan falla i graven, förväntas prekariatet ha ett liv av osäkra anställningar, säger han.

Sedan boken släpptes har Guy Standing haft fullt upp. Hans föreläsningar har efterfrågats över hela världen. Under 18 månader har han hållit över 200 stycken i 30 länder, senast i Brasilien, Sydafrika, Bulgarien och Sverige.

– Det roliga är att vart jag än kommer så säger människor att ”precis det du beskriver har vi här, men i andra länder kan det knappast vara så”. Och sen kommer jag till de andra länderna och så säger de samma sak där.

Prekariatet delar han upp i tre grupper. Den första kommer ur den gamla arbetarklassen. De har aldrig fått uppleva de fasta jobb, karriärer och yrkesstolthet som deras föräldrar hade. I stället är de hänvisade till vikariat, bemanningsföretag och timanställningar.

– Problemet med det är att de tittar bakåt, de ser på världen som något de gått miste om.

Personer ur den gruppen kan lätt lockas av högerextrema populister, menar Guy Standing. Populister som lyckas rikta deras rädsla och ilska mot den andra gruppen i prekariatet – migranterna. Gästarbetare, flyktingar och papperslösa.

Den tredje gruppen är de unga välutbildade, som trots avklarade utbildningar och höga studielån kommer ut till en verklighet av osäkra anställningar.

– Varför jag kallar prekariatet för den farliga klassen är för att de är i strid med sig själva. Men samtidigt förkastar de den nuvarande politiken. De tror inte på socialdemokratin, eftersom socialdemokratin inte talar till dem. De tror inte på nyliberalismen, eftersom de vet att nyliberalismen orsakade den här krisen.

Har du tillräckligt i fickan har du makten att säga ”dra åt helvete”, du får förhandlingskraft. Du har möjligheten att säga nej om du tror att en arbetsgivare utnyttjar dig.

Guy Standing är kritisk till hur fackförbunden har förhållit sig till prekariatet. Han anser att de måste förändras, bli bättre på att försvara prekariatets intressen. Ett sätt att göra det är att driva kravet på basinkomst, ett slags villkorslös medborgarlön för alla, något som fackförbunden Cosatu i Sydafrika och Citub i Bulgarien gör.

– Har du tillräckligt i fickan har du makten att säga ”dra åt helvete”, du får förhandlingskraft. Du har möjligheten att säga nej om du tror att en arbetsgivare utnyttjar dig. Du kan inte säga nej om du inte har några rättigheter.

Men han tror inte att fokus bör ligga på att omvandla prekariatet till den gamla sortens arbetarklass och tillfälliga jobb till fasta.

– På ett sätt är det inget fel med det tillfälliga. Men om man är tillfällig, utan tillgång till några förmåner eller säkerhet, då är det ett helvete. Så svaret borde inte vara att stoppa det tillfälliga, utan att stoppa helvetet.