Vi behöver berättelserna som värnar människovärdet i en tid då människoföraktet härskar i Europa.
Berättelsen om Maria och Josef som är på flykt med sitt nyfödda barn Jesus manar oss till solidaritet med de mest utsatta. Oavsett om man tror på Gud eller inte, kan julberättelsen som läses varje år i kyrkan inspirera till kamp.
Vi behöver berättelserna som värnar människovärdet i en tid då människoföraktet härskar runt om i Europa i spåren av massarbetslöshet och ökade klassklyftor. Julberättelsen är ingen glättad hallelujastory utan handlar om det trotsiga hoppet som springer ur livets smärtsamma allvar.
Omkring huvudpersonerna Maria och Josef står ett kompakt mörker. De är på flykt. Det är hårda och kalla tider. Härskaren Herodes våldsamma regim har satt skräck i folket. Desperation råder. Liksom rädslans kultur.
”Natten skall vika där ångest nu råder”, lyder profetordet som brukar läsas vid midnattsmässan på julafton.
Julnatten är en motståndsnatt. Det unga paret Maria och Josef släpps inte in i värdshusets ombonade salonger. De anses inte vara tillräckligt fina. I stället hänvisas de till stallet, till djurens plats. Hur förljugen är inte den romantiserade kyrkliga bilden av barnet i krubban som ligger så rent och fint i halmen alltmedan stjärnorna strålar? Eller för den delen den lika förljugna kommersiella julberättelsen med allt tingeltangel som förvandlar värdshustillvaron till en reklambild av lyckliga familjen.
I själva verket är Jesus ett judiskt palestinskt flyktingbarn. Han bäddas ned i kreaturens matskål. Han anses inte ha mer värde än djuren. Förnedringen är ett faktum. Så kommer herdarna, också de skitiga med lumpiga kläder. Säkert har de tagit sig ett järn också och luktar illa.
Herdar sågs på Jesu tid som lite udda människor som stod utanför samhället. De hade dåligt rykte. Men det är till dem som ängeln berättar att en frälsare är född. Kristendomens centrala budskap anförtros de skitiga och föraktade. Människorna i utkanten av samhället hamnar plötsligt i centrum.
Herdarna ger Maria och Josef modet tillbaka. De utstöttas berättelse föder det trotsiga hoppet om att livet och kärleken trots allt ska segra. Julen bär på underifrånperspektivet, på solidariteten med dem som har minst makt i samhället. Det finns anledning att påminna om det i dag då människovärdet på många sätt är hotat.
