Det är rusningstid och alla ska överallt samtidigt. Blodsockret är i tårna, svetten börjar tränga fram i pannans porer. Jag beställer med stirrig blick och kastar i mig den flottiga hamburgaren. På väg ner i tunnelbanan fastnar blicken på tidningsomslagen i kiosken. Supermaten. Nya dieten. Så blir du smal.
Aldrig har det varit viktigare att vara mån om vad vi äter. Att äta kolhydrater förenas med dålig smak och är fult. Slank proteinmat är fint. Säg mig vad du äter och jag ska berätta vem du är.
Vår tids hälsotrend handlar inte nödvändigtvis om att vara just hälsosam eller må bra. Snarare peppras vi med budskapet att kroppen är till för att tyglas från butikshyllans frestelser. Det handlar inte om att äta för att trivas, utan för att bli någon. Någonting.
I nysläppta boken Wellnessyndromet nagelfar författarna vår tids fixering vid att räkna kalorier och hitta lyckan i den platta magen. Vi möter människorna som jagar den perfekta dieten, loggar varje detalj i vardagen — inklusive toalettbesök — för att maximera välmåendet.
Problemet är, menar författarna, att det blir precis tvärtom. För individens fokus på att hitta lyckan via dåligt samvete skapar snarast ångest och olyckliga människor. Fenomenet är en del av en större förskjutning i hela samhället, från gemensamt till enskilt. I stället för att se det på många sätt sjuka samhället intalas vi att det är oss det är fel på. Att det viktigaste just nu är att genomgå en ny detox, snarare än att se strukturer och lösa orättvisor.
Mat och hälsa är känsliga frågor. Det mesta i livet speglar ens sociala position i samhället, avslöjar klassprägeln, men mat och hälsa sticker ut. I USA har utvecklingen dragits till sin spets. I många låginkomstområden är det mer eller mindre omöjligt att köpa färsk mat eller råvaror. Invånarna är hänvisade till snabbmatskedjor där intaget av fett och socker kapar livslängden med närmare två decennier.
Vad vi stoppar i oss får inte bara direkt betydelse för hur vi mår, det berättar också mycket om vart vi kommer ifrån. Och visst är det viktigt att röra på sig och hålla koll på vad vi tuggar i oss framför teven. Skillnaden ligger i hur vi gör det.
Vår tids hälsotrend är individualistisk och använder skrämselrubriker och moralism i stället för att peka ut de verkliga folkhälsoriskerna. Fastän vi vet att den viktigaste orsaken till hälsoklyftan är ett alltmer splittrat samhälle blundar vi — låtsas som ingenting.
Den som jobbar skift eller natt har svårare att laga mat, eller inte råd att köpa specialanpassade matkassar med färdiga recept. I stället för att hitta hälsoreformer som gynnar alla har folkhälsan privatiserats. Vad kollegans lunchlåda innehåller har helt enkelt blivit viktigare än hur han eller hon har det på jobbet. Och det är farligt. För när vi flyttar blicken från samhället till tallriken krymper horisonten, med konsekvensen att en nyskakad spirulinadrink blir viktigare än att organisera sig för ett bättre samhälle.
