Ledare Föreskriften om den psykosociala arbetsmiljön gäller nu. Arbetsmiljöarbetet måste handla om makt och inflytande, inte terapi.
Årets avtalsrörelse handlar inte bara om lön utan också om makten över arbetstiden och om arbetsmiljön.
Det moderna arbetslivet har på många sätt inneburit en bättre arbetsmiljö med maskiner som utför de farligaste jobben och hjälper till med tunga lyft. Antalet dödsolyckor har lyckligtvis minskat inom industrin. Här har fackets envetna kamp betytt mycket.
Arbetet med att förbättra den fysiska arbetsmiljön har pågått länge. Parterna på arbetsmarknaden och staten i form av Arbetsmiljöverket har utarbetade rutiner för detta. Arbetsmiljöverket har dessutom nu fått ökade resurser.
Däremot har skyddet för själen varit satt på undantag. Dagens arbetsliv innebär tyvärr slimmade arbetsorganisationer där stressen och pressen ökar. Belastningsskador och stressjukdomar står för de ökade sjukskrivningstalen. Därför är det hög tid för Arbetsmiljöverkets föreskrift som började gälla 31 mars – föreskriften om den psykosociala arbetsmiljön.
Arbetsmiljöverkets generaldirektör skrev storstilat i Dagens Nyheter om den nya föreskriften. Ledorden är dialog och kommunikation. Man måste ”våga prata” om stress, mobbning, utbrändhet osv.
Det är nödvändigt att uppvärdera själens väl och ve och inte bara se till kroppens. Men det är inte bara prat som måste till utan förändringar i arbetsorganisation, tydliga rutiner och skyddsronder. Intressant nog nämner generaldirektören och även föreskriften bara i förbigående skyddsombuden. Det är tidstypiskt.
Arbetsmiljöforskare har pekat på att skyddsombudens roll och inflytande har minskat trots tydliga lagar och regler. Många mindre arbetsplatser har över huvud taget inga skyddsombud. Det hör samman med fackets försvagning. Den förra regeringens politik med ändringar av a-kassereglerna och uppluckringen av anställningsförhållanden ledde till att alltfler, framförallt unga människor, valde att stå utanför facket.
Dessutom finns en ”individualiseringstrend” där alltmer läggs på individen att klara upp. När Arbetsmiljöverkets generaldirektör skriver om vikten av att ”prata om frågorna” kan det tolkas som att det handlar om att man ska prata om ens egen ohälsa, inte om arbetets innehåll och organisering.
När nu arbetet med den psykosociala arbetsmiljön sätts i fokus är det oerhört angeläget att skyddsombudens roll stärks och att regelrätta arbetsmiljöverktyg utarbetas för fack och arbetsgivare.
Det som behövs är inte terapi utan förändringar av arbetsplatserna.
