Tragedin i Orlando är fortfarande svår att ta in. Det är som Jonas Gardell så väl uttryckte det, ett ”bögarnas Utöya”. Det bestialiska mördandet inne på gay-klubben av oskyldiga människor som bara ville dansa, festa och älska livet är i Behring Breiviks anda. Mördaren hatade homosexuella, därför skulle de dö.
Mördaren må vara en ensam galning men hans förvridna människosyn är han tyvärr inte ensam om. Skotten i Orlando är ett solklart hatbrott. Huruvida det också är en fråga om terrorism återstår att se. Ännu tycks det mesta vara oklart. FBI har inte kunnat binda gärningsmannen till någon organisation. Att IS applåderar våldet hör till deras avskyvärda propaganda gentemot västvärlden.
Men hatet mot homosexuella finns där, hos både högerextrema kristna och militanta islamister. Att en fullblodspopulist och rasist som Donald Trump nu försöker utnyttja tragedin i Orlando till att vinna politiska poänger på sitt invandrarhat är milt sagt osmakligt. Bland hans Tea-partyanhängare finns en utbredd homofobi. Hans uppiskande av hat mot muslimer är lika allvarligt som hatet mot homosexuella.
Skotten i Orlando kan förändra det amerikanska politiska landskapet. Förhoppningsvis till det bättre, till förståelse för behovet av hårdare vapenlagar, för behovet av att skapa ett samhällsklimat som bygger på en anda av gemenskap i stället för på hat mot olika grupper och för behovet av rim och reson i den i dag förödande polariserade politiska debatten.
Vi är många i dag som sörjer tillsammans med HBTQ-rörelsen världen över. Men ur sorgen växer vetskapen att vi aldrig aldrig någonsin får upphöra tro på att störst av allt är kärleken – allas rätt till sin kärlek.
