Ledare När glada spindoktorer i Stefan Löfvens närhet nu ska lansera ”folkets man” gäller det att inte falla för populismens förförelse och i stället spä på föraktet för demokratin, skriver Helle Klein.
Statsminister Stefan Löfven har bestämt sig för att inte delta i Almedalen i år. Han vill hellre vara ute och träffa ”vanligt folk”. På sin Facebook motiverar han beslutet så här:
”Jag vill besöka arbetslösa som söker jobb, pensionärer som har svårt att få vardagen att gå ihop, och de som arbetar hårt när så många andra av oss har ledigt. Det är dags att fler viljor från förorter och bruksorter, landsbygd och skärgård, får ta större plats i svensk politik.”
Löfven har sedan en tid varit ute på en ”Sverigeresa” med motivet att lyssna in folkets synpunkter på dagens samhälle.
Det är ett fullt rimligt och respektabelt beslut att inte delta i Almedalen. Socialdemokraterna kommer ändå vara där och finansminister Magdalena Andersson håller talet på deras dag.
Tyvärr har det i debatten efter Löfvens besked låtit som att han nu sätter ”folket” mot ”etablissemanget”. Det vore mycket olyckligt om Socialdemokraterna odlar den motsättningen. Då underblåser man en världsbild à la Donald Trump och högerpopulismen.
Almedalen är på en gång en sorts personalfest för politiker, näringsliv och organisationsföreträdare och ett stort event för demokratin. Det har absolut sina för och nackdelar. Poängen är inte att försvara Almedalen utan att reflektera över Socialdemokraternas nya giv att odla den folklige Löfven.
Löfven kommer helt klart mest till sin rätt i folkrörelsesammanhang, i det nära mötet med väljarna där han får vara sig själv. Sverigeresan är ett gott initiativ. Det är också bra att Socialdemokratin nu äntligen tycks ta den växande klyftan mellan stad och land på allvar.
Det som inger oro är uttalanden om att lyssna på ”folks oro” och att odla folklighet i någon sorts motsättning till de där i Stockholm/eliten. I stället för att öka tilliten till demokratin spär det på politikerföraktet, journalistföraktet, etablissemangsföraktet och så vidare. Det leder obönhörligen till antidemokratiska föreställningar.
Just användandet av begrepp som ”folk” är problematiskt i dessa nynationalistiska och nyfascistiska tider.
Löfven själv är säkert varse detta. Problemet är när glada spindoktorer i hans närhet nu ska lansera ”folkets man”. Här gäller det att inte falla för populismens förförelse utan just bygga på det som en gång var arbetarrörelsens storhet – att den kunde vara ett brobygge mellan makthavare och väljare, mellan periferi och centrum, mellan stad och land, mellan arbetarklass och medelklass samt framförallt vara en inkluderande kraft som värnade människors delaktighet i samhällsbygget.
Socialdemokratin borde återupprätta idén om ett samhälle där vi är medborgare istället för kunder och lika välkomna oavsett, klass, kön eller etnicitet. Fortsätt din Sverigeresa, Löfven men lämna de grumliga tankarna om folket därhän.
