Debatt Försäkringskassan måste utgå ifrån en faktisk arbetsmarknad för att ge den försäkrade de verktyg som krävs för att kunna utnyttja sin arbetsförmåga. I denna fråga borde det inte finnas några politiska motsättningar. Dagens regler drabbar såväl rik som fattig, skriver Robert Sjunnebo, enhetschef för försäkringsrätt på LO-TCO Rättsskydd.
Om skribenten:
Robert Sjunnebo, enhetschef för försäkringsrätt på LO-TCO Rättsskydd.
Att det finns stora problem med dagens sjukförsäkring kan knappast ha undgått någon. Problemet med dagens debatt kring sjukförsäkringen är att våra ansvariga politiker, oavsett partitillhörighet, inte har någon större kunskap om hur försäkringen fungerar i praktiken.
När den nu vägledande domen kom 2008 hade den dåvarande alliansregeringen hunnit med att införa ett nytt arbetsmarknadsbegrepp. Domen fick därmed inte någon större praktisk betydelse förrän riksdagen tvingade den dåvarande alliansregeringen att återinföra prövningen gentemot ”ett normalt förekommande arbete”. När väl det gjordes hade mycket hänt på Försäkringskassan.
Enligt LO-TCO Rättsskydd är den huvudsakliga orsaken till att det aldrig görs en prövning i enlighet med de tydliga förarbetsuttalanden som finns, att Försäkringskassan på eget bevåg börjat tillämpa den lagstiftning som föreslogs i SOU 2009:89.
I den utredningen föreslogs en arbetsmetod som Försäkringskassan så smått tidigare hade börjat arbeta med. Begreppet medicinska förutsättningar för arbete såg dagens ljus.
Enligt Försäkringskassan är detta en beskrivning av en uppsättning teoretiska krav på förmågor av medicinsk karaktär. Som Försäkringskassan själv beskriver det hela: ”Där Försäkringskassan ser ett spektrum av krav på förmågor, ser Arbetsförmedlingen, en konkret och faktisk marknad av arbetstillfällen”.
Det kan egentligen inte bli så mycket tydligare än så. Försäkringskassan gör inte någon prövning gentemot en konkret och faktisk marknad av arbetstillfällen.
Detta har även medfört en kraftig inskränkning av principen om fri bevisvärdering då Försäkringskassan i mycket strikt formalistisk ordning ställer krav på en beskrivning av diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning i läkarintygen. Kraven överstiger vida vad som är möjligt för en läkare att observera under den korta tid som står till förfogande.
Varken läkare eller den sjukskrivne har en aning om vilken form av aktivitetsbegränsning som är tillräcklig i Försäkringskassans teoretiska föreställningsvärld. Inte heller Försäkringskassan förmår i våra tvister specificera vilken typ av arbete som gömmer sig bakom deras teoretiska beskrivning av medicinska förmågor.
En rimlig ordning skulle vara att både den försäkrade och läkaren får klart för sig vilken typ av arbete som Försäkringskassan anser att den försäkrade kan utföra. Läkaren har då en reell möjlighet att komplettera sjukintyget.
En sådan ordning skulle även avsevärt underlätta Arbetsförmedlingens verksamhet, då vi i våra ärenden ofta kan konstatera att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen kommer till helt olika resultat. Om Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vid sin bedömning båda utgår ifrån en faktisk arbetsmarknad finns det förhoppningsvis mycket bättre förutsättningar för Arbetsförmedlingen att ge den försäkrade de verktyg som krävs för att kunna utnyttja sin arbetsförmåga.
Från politiskt håll är det förvånansvärt tyst. Visserligen har regeringen aviserat en kommande utredning, men ansvarig minister är mycket försiktig i sina uttalanden om hur försäkringen bör se ut.
Enligt LO-TCO Rättsskydd behövs en ordentlig översyn av sjukförsäkringen som bland annat säkerställer en rättssäker prövning och där kraven på läkarintygen anpassas till hur ett läkarbesök i praktiken går till.
Är det för mycket begärt att en försäkrad som får sin sjukskrivning ifrågasatt ska få veta i vilken typ av arbete/arbeten som Försäkringskassan anser att arbetsförmåga finns? Hur ska annars en försäkrad kunna föra relevant motbevisning?
I denna fråga borde det inte finnas några politiska motsättningar. Dagens regler drabbar såväl rik som fattig samt tjänsteman och arbetare. Det är nu hög tid att reparera en sjukförsäkring som gått sönder. Risken är annars stor att förtroendet för den allmänna sjukförsäkringen undergrävs och att det för många framstår som rationellt att istället hitta en privat försäkringslösning.
Robert Sjunnebo
Enhetschef, LO-TCO Rättsskydd
Det här är ett debattinlägg med anledning av vår granskning Ing-Britt tar striden för din sjukpeng.
