Bilmekanikern Fredrik, 45 år, låg nedsövd i respirator i tre veckor. Nu behöver han lära sig gå och skriva på nytt. Han uppmanar alla att ta risken för covid-19 på allvar och hålla avstånd.
– De säger att den här sjukdomen bara drabbar gamla. Det är skitsnack.
Det började med feber som inte gick över. 40 grader tre dagar i sträck. Fredrik tänkte att han borde ringa vården, men så orkade han inte, han blev plötsligt väldigt trött och matt.
– När syrran ringde mig var jag sur och elak. Det är jag aldrig, så hon fattade att något var fel och ringde ambulansen.
Sedan gick allt väldigt fort. Ambulanspersonalen konstaterade att Fredriks syrevärde i blodet var extremt lågt. Han fick syrgas och kördes till sjukhuset. Där sövdes han ner direkt och lades i respirator.
Han sov i 21 dagar.
– De försökte väcka mig dag 19, men det gick inte.
Fredrik beskriver de 21 dagarna som att han var i en drömvärld, ”en Nintendo-värld”. Barndomsminnen poppade upp.
– Det dök upp tv-program från 80-talet, nyheter som hände då.
Jag ska lära mig skriva, lära mig gå, gå på toaletten. Sånt man tar för givet. Du får börja från början.
När han väl vaknade var han förvirrad. Det kändes som han sovit ett dygn och fick en chock när han insåg att det gått nästan en månad. Han hade svävat nära döden, och klarat sig.
Ändå var det nu det tunga arbetet började. För det var en annan Fredrik som vaknade. Under tiden i respiratorn hade han förlorat 18 kilo kroppsvikt – bara muskelmassa, säger han. Vaderna hängde, all styrsel och styrka var borta. Han orkade inte resa sig.
– Jag ska lära mig skriva, lära mig gå, gå på toaletten. Sånt man tar för givet. Du får börja från början.
Vänsterarmen var uppsvullen av att han hade legat på den, gick inte att använda. Som tur var hade hjärnan inte blivit skadad av syrebristen.
Han berättar om hur det var när han skulle skriva första gången.
– Jag hade allt i huvudet men det som kom ut på papperet var något helt annat.
När Dagens Arbete pratar med honom har han varit vaken en dryg vecka. Han har lärt sig att sitta upp, men en 33 centiliters läsk är fortfarande tung att lyfta. Vänster arm är fortfarande avdomnad, men lillfingret har börjat vakna.
– Och nu skriver jag som en femåring. Det går att läsa i alla fall.
Två gånger om dagen har han rehab för att träna musklerna. Han säger att han kommer att bli kvar på sjukhuset minst en månad.
– De vill att jag ska kunna gå först.
Under tiden får han vara isolerad. Nu längtar han efter att träffa sina barn, 18 och 15 år, och sin mamma, som hjälper honom med praktiska saker som att hantera Försäkringskassan.
– Jag har inte träffat någon jag känner sedan jag kom in.
Han har haft kontakt med chef och ekonomiavdelning på bilverkstan där han jobbar, säger att de har varit jättebra.
– De säger: Vi vill ha tillbaka dig. Ta den tid du behöver.
Det är skitsnack att covid bara drabbar äldre, säger han.
– Den kan drabba alla, det är jag ju själv bevis på. Folk fattar inte det.
Läs mer: Här har vi samlat hela bevakningen av coronakrisen.
På nyheterna hör han om att människor börjar slappna av, kanske tänka att faran är över. Han hör av bekanta att folk står tätt i kassakön, och nu när värmen kommer sitter unga i klungor på gräsmattorna. Men man måste ta smittrisken på allvar, säger han.
– Håll avstånd, respektera sjukdomen, det är en farlig sjukdom. Om du har andningssvårigheter och feber i mer än tre dagar, ta kontakt med vården. Det är inget att leka med.
