Städarnas berättelser: Aziza, Uzbekistan Städar vårdcentraler, affärer, kontor, hotell, trapphus, förskolor och en simhall.

”Jag har jobbat i Sverige i sex år.

I och med pandemin blev det mindre städuppdrag och alldeles för få timmar, så jag blev tvungen att söka mer jobb för andra städbolag. Jag började desinfektera på T-centralen och på en vårdcentral, överallt där man rörde – hissknappar, handtag, trappräcken … Tre gånger fick jag corona. Men det var ändå okej arbetsmiljö, även om timmarna fortfarande var för få för att jag skulle kunna försörja mig.

Då fick jag jobb för en firma som städade hotell. Först sade de att jag skulle göra två dagars praktik. Alltså jobba gratis. Sedan skulle jag jobba klockan 10 till 24 på tre olika hotell. Det ena var ett lägenhetshotell med kök där människor bor länge. Varje lägenhet fick ta max 35 minuter att städa med disk och allt. Det var omöjligt att hinna.

När jag blev sjuk och fick feber tvingade chefen mig att komma in och jobba ändå. Det var mitt i pandemin. De var inte schysta mot sin personal där, skällde ut oss hela tiden. Jag blev inte behandlad som en människa. Nu har jag slutat jobba där och trivs på ett seriöst företag. Just att arbetsgivaren pratar med dig som att du är en människa betyder jättemycket.”