Arbetsgivarna: Krympande kaka att fördela

Avtal 2020 Läge att ”besinna sig”, anser industrins chefsekonomer inför att de pausade löneförhandlingarna ska återupptas. Men facken kräver 3 procent från den 1 april.

Det kommer att ta lång tid för Sveriges ekonomi att återhämta sig efter coronakrisen, spår chefsekonomerna på tre av arbetsgivarorganisationerna inom industrin. På ett webbsänt seminarium diskuterade de förutsättningarna inför avtalsrörelsen.

– Det kommer att ta flera år innan vår produktion är på samma nivå igen och ännu längre innan vi når ett högre värde än före krisen, säger Industriarbetsgivarnas Kerstin Hellsten.

Carl Eckerdal på Ikem och Livsmedelsföretagen säger att det är lätt att tro att läget är som vanligt om man till exempel bara tittar på börsen. 

– Då missar man att det var en tvärnit i våras. Whiplashskadan efter den kommer vi att få leva med länge, säger han och varnar för att den stigande arbetslösheten och bostadsbristen kommer att leda till ökade klyftor. 

Den kraftiga gummibandseffekten har avtagit nu. 

Mats Kinnvall, Teknikarbetsgivarna.

Teknikarbetsgivarnas Mats Kinnvall påminner om att fordonsindustrin stod still i flera veckor i våras. Det kom ett produktionslyft i maj och juni, men det gäller att inte låta sig luras av det och tro att allt är bra. 

– Det var sådant man inte kunde producera i mars och april. Den kraftiga gummibandseffekten har avtagit nu. 

Inför avtalsrörelsen trycker han på vikten av att hålla industrins märke – det är viktigt att den sektor som utsätts för internationell konkurrens inte tappar i konkurrenskraft. 

– Tunga svenska verkstadsbranscher hade en nära döden-upplevelse men har tagit sig upp ur det, det är vi glada för.

Alla tre chefsekonomer varnar för allt för höga kostnadsökningar under avtalsrörelsen. Carl Eckerdal säger att det är läge att ”besinna sig” och att det finns risk för försämrad konkurrenskraft om kostnaderna ökar kraftigt samtidigt som kronan stärks. Mats Kinnvall är inne på ett liknande resonemang. 

– Vi får inte prisa ut oss som efter finanskrisen 2008, då det försvann 80 000 industrijobb. Det var inte bara på grund av höga löner, men vi hade ett högre kostnadsläge än våra konkurrentländer.

Enligt Kerstin Hellsten är vi inne i en djup lågkonjunktur som påverkar löneutrymmet. 

– När man pratar om utrymme är det vanliga att vi har en växande kaka som vi funderar på hur vi ska fördela. Nu har vi en krympande kaka.

Vi måste ta spjärn mot framtiden och se hur viktigt det är med en lönebildning som stabiliserar arbetsmarknaden.

Per-Olof Sjöö, GS-fackets ordförande.

Industriarbetsgivarna har tidigare sagt att de har svårt att se något utrymme för höjda löner i år, och Svenskt näringslivs vice vd Mattias Dahl har sagt att han inte utesluter ett nollbud i årets avtalsrörelse. Där håller facken, som väntat, emot.

– Jag tycker att det är farligt om parterna inom industrin, som också ska hitta ett avtal som normerar hela arbetsmarknaden, tittar alltför mycket på läget just nu. Vi måste ta spjärn mot framtiden och se hur viktigt det är med en lönebildning som stabiliserar arbetsmarknaden, säger GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö. 

Industrifacken står kvar vid sitt tidigare lönekrav på tre procent.
– Vi har inte funnit några skäl att korrigera det, säger Per-Olof Sjöö. 

Men är det fortfarande ett realistiskt krav? 
– Ja, vi tycker det. Vi har en ständigt pågående diskussion inom industrin om vad vi ska ta hänsyn till. Självklart måste vi ta hänsyn till industrins konkurrenskraft och vad industrin kan bära för löneökningar. Men vi har också ett ansvar att titta på hela arbetsmarknaden. Den parametern kommer också att få stor betydelse. 

Många GS-medlemmar har hört av sig och undrat hur det blir med de uteblivna löneökningarna, säger Per-Olof Sjöö. Kommer de att kompenseras för de förlorade månaderna när avtalen förlängdes från sista mars till sista oktober? 

– Det blir en förhandlingsfråga, exakt hur det kommer att se ut vet jag inte. Vad vi är överens om är att vi går in med att våra krav gäller från den första april. Vi har inte släppt den frågan. 

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä säger att mycket är som vanligt i avtalsrörelsen – arbetsgivarna som säger att det inte finns några pengar, och att facken står fast vid sina krav.

Men en skillnad mot andra år är att det ekonomiska läget är ovanligt tudelat. Vissa branscher går som tåget, som läkemedel, medan besöksnäringen går väldigt dåligt. I offentlig sektor är det högtryck, men till skillnad från i industrin betyder det mer utgifter, inte mer inkomster.

– Det är det där som är det svåra. Därför är det så viktigt att märket håller ihop. Om en grupp får mer nu kommer nästa grupp att begära mer nästa gång.

Anna Julius och Rasmus Lygner