Profilen Till vardags är Fredrik Hargefors servicetekniker i Torsby. När han stämplar ut startar nästa pass – att skruva på sina trettio veteranmaskiner.
Hur allt började
Jag var väl fyra eller fem år gammal när jag fick min första traktor, som jag delade med min lillebror.
Det var väl mest att sitta på skärmen när jag var så liten, men så småningom lärde jag mig att köra.
När pappa jobbade som grävmaskinist i Norge var jag kvar hemma och skötte gården och hjälpte mamma. Som tack fick jag en egen traktor, en Volvo BM T55. Eftersom pappa var borta under veckorna fick jag lära mig svetsa och laga själv. Det var väl så det började alltihop.
De böljande formerna
De traktorer jag skaffar har ofta nåt litet fel, som jag fixar för att få dem körbara. Jag ser det som en kulturgärning att rädda dem till eftervärlden. Jag föredrar den okomplicerade mekaniken i äldre maskiner, som på många vis är den samma i dag. Och 60-talets böljande former är så mycket vackrare än dagens dataritade, tycker jag. Jag har mina traktorer till både nytta och nöje. Jag markbereder med dem, hämtar saker och plogar åt grannar på vintern.
Att tänka på miljön
Det är inte alla som förstår vad jag ser i min samling och hur jag orkar. En del tycker det är dåligt för miljön, men det tycker inte jag. Jag tar till vara gamla maskiner och gör så att de kan brukas på nytt. De klarar det mesta som dagens maskiner kan. Hur kan det vara dåligt för miljön?
Men jag får väldigt många positiva reaktioner. På träffar händer det ofta att äldre män får en tår i ögat när de minns de gamla maskinerna. De som faktiskt byggde landet.
Text och foto: Eric Bengtsson
Fredrik Hargefors
Ålder: 26 år.
Bor: Josefsberg i Värmland.
Familj: Sambo Elin, 20 år, och katten Nisse.
Jobb: Servicetekniker och alltiallo på Komatsu Forest.
Intressen: Samlar på äldre maskiner, främst veterantraktorer, men äger också ett antal lastbilar och tre gamla grävmaskiner. Medlem i ett antal föreningar som anordnar träffar. I höst väntar veteranplöjning i Bjälverud.
