I två veckor har kriget mellan USA, Israel och Iran pågått.
Hemma i Sverige följer Khosro Najafi, processoperatör på SKF, utvecklingen i landet han föddes.
Han hoppas att regimen ska falla snart och att kriget inte ska dra ut på tiden.
Krig är inget han har hoppats på. Ingenting han velat ha. Samtidigt ser han nu inga andra alternativ för att få till en förändring i styret i sitt hemland Iran.
– Regimen har för stor kontroll. Det enda som kan få bort dem är USA. Nu har ju de dödat den högsta ledaren och flera andra stora inom regimen, säger Khosro Najafi processoperatör på SKF.
Det har nu gått två veckor sedan USA attackerade Iran. Efter att Ayatolla Khamenei, den högste ledaren, dödats i ett bombanfall har hans son, Mojtaba Khamenei, utsetts till landets nya ledare.
Khosro Najafi som följer händelserna från Sverige önskar att kriget ska gå över fort. Han vill inte se ett sönderbombat Iran.
– Om det skulle vara krig en månad till, USA börjar förhandla och regimen sitter kvar då skulle det verkligen vara jättetråkigt, säger han.
Det stor ovisshet om när kriget kan ta slut. USA:s president Donald Trump säger att det handlar om dagar. Iran säger att de själva avgör när det tar slut.
Samtidigt skördar kriget oskyldiga människoliv. Hittills har över 1 000 civila dödats, däribland 181 barn, enligt den amerikanska människorättsorganisationen HRANA.
– Varje gång man slår på nyheterna är det första man hoppas på att de inte har bombat civila och bara har anfallit militära anläggningar, säger han.
Khosro Najafis släkt har tagit sig till säkerhet i norra Iran. Han har inte frågat dem vad de tycker om kriget. Nu önskar han få veta hur de mår och ifall de är i säkerhet. Att släktingarna skulle våga uttala sig om vad det tycker på telefon tror han inte heller är möjligt.
– Folk är rädda. Pratar du om politik fängslar de dig direkt, säger han.
Khosro Najafi har i dag bostad, familj och arbete i Sverige. Skulle regimen falla kommer han inte flytta hem. Men det skulle vara en lättnat för honom att veta att släktingarna och vännerna i Iran får leva i ett fritt land.
– När jag blir pensionär skulle jag kunna vara där några gånger om året. Drömmen är att ta med min fru och mina barn och visa vart jag har vuxit upp, säger han.
