Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?
– Det enda maktmedel vi som jobbar har är att bestämma att inte sälja vår arbetskraft, och det kan vi inte göra individuellt. Möjligheten att inte sälja sitt arbete till ett visst pris kräver en strejkkassa, och det är ju det som fackföreningen är. Men om vi aldrig strejkar förtvinar våra fackliga muskler, säger Lars Henriksson.
Han har jobbat på Volvo Cars i Torslanda i 45 år, och när han gick i pension nyligen var han en av få som varit med om strejk på sin arbetsplats. Han menar att den gemensamma kampen för villkoren på arbetsgolvet är helt avgörande för en fackförening, och att utan stridsåtgärder blir facket något obegripligt, som ”andra” håller på med.
Förre IF Metall-ordföranden Anders Ferbe ser strejk som ett oerhört kraftfullt vapen, som är mest effektivt när det finns som ett hot i bakgrunden, inte alltid när det används. Eftersom varje avtalsrörelse innebär en noggrann förberedelse för konflikt blir styrkan tydlig ändå för både medlemmarna och arbetsgivarna, säger han.

– Man ska komma ihåg att en strejk är oerhört dramatisk och jag tror att de flesta, både medlemmar i facket och framför allt arbetsgivarna är väl medvetna om att strejkvapnet finns.
Dagens Arbetes reporter Anna Julius har också pratat med industriarbetare på ABB i Västerås om de tycker det är dags att strejka snart, och forskaren Christer Thörnqvist berättar om tidigare strejker.
I podden medverkar också Pappers förre ordförande, Jan-Henrik Sandberg, som är den senaste fackordföranden inom industrin att ta ut sina medlemmar i strejk. Han resonerar kring frågan om det var värt att strejka den gången, 2010.
Lyssna på hela podden här.
























































































