Efter många slitsamma år i produktionen bytte Agneta Cleyndert, 62, till lättare uppgifter på kontoret. Annars hade hon aldrig klarat att jobba till pensionen.
– Jag hade inte orkat om jag inte fått den möjligheten.
Pensionssystemet är orättvist mot arbetare med tunga jobb, anser IF Metall.
När pensionsåldern närmar sig är det många industriarbetare som är trötta i kroppen. Det är inte ovanligt att ha jobbat sedan tonåren, och med ett fysiskt tungt jobb.
Pensionsåldern höjs nu steg för steg. Den så kallade riktåldern är samma oavsett vad du jobbat med och hur länge.
Arbetsgivaren har egentligen skyldighet att hitta andra uppgifter för den som inte klarar sitt arbete längre, men det är långt ifrån alltid det sker. I takt med att arbetsplatserna har blivit mer slimmade är de fysiskt lättare jobben färre.
Agneta Cleyndert jobbar på AAK i Karlshamn, som gör vegetabiliska oljor av olika slag. Hon har jobbat sedan hon var 17, i stort sett på samma arbetsplats. Efter många år i produktionen och i trucken fick hon ont i ryggen. Hon blev omplacerad till kontoret där hon nu sysslar med teknisk dokumentation.
– Jag hade inte orkat jobba om jag inte fått den möjligheten.
Hon säger att det är stor skillnad om man får jobba med ett tungt jobb in i det sista.
– Jag förstår att man höjer pensionsåldern, men man ska inte tvinga dem som har ett fysiskt tungt arbete att jobba så länge.
Riktålder
Det första året du kan få garantipension, inkomstpensionstillägg och bostadstillägg. Du rekommenderas att vänta med att ta ut allmän pension tills denna ålder, men får ta ut det tre år tidigare.
För de som går i pension de närmaste åren är riktåldern 67 år.
IF Metall vill se ändring i systemet
Att pensionssystemet inte tar hänsyn till hur tungt jobbet är, är en av orättvisorna som IF Metall pekar på i sin pensionsutredning.
Var femte IF Metall-medlem tror inte att hen orkar jobba till den så kallade riktåldern, som i dag är 67 år. Förbundet föreslår ett omfattande arbetsmiljöarbete, mer möjlighet att bli omplacerad och en ny trygghetspension som en brygga för dem som inte klarar att jobba fram till riktåldern.
Agneta Cleyndert har bestämt sig för att gå ned i tid de sista åren i arbetslivet.
– Jag tycker det är skönt när man jobbat i 48 år.
20 procent mindre i arbetstid blir det, en timme om dagen åtminstone. Hon räknar med att inte behöva ta ut pension den tiden.
– Det är ganska bra att träna på att leva med lite mindre.
Kvinnor drabbas särskilt hårt av det som IF Metall kallar det ”felskruvade” pensionssystemet. De tar ofta ut mer föräldraledighet, vilket gör att de förlorar pensionspengar, och ofta får sämre löneutveckling efter det, jämfört med män.
IF Metalls undersökning visar också att förtroendet för systemet är lågt bland medlemmarna. Många tycker det är svåröverskådligt. Det är svårt att se vad som ger effekt på pensionen.
Just det svåröverskådliga är något som Lasse Asklund, 55, känner igen. Han jobbar som produktionstekniker på Strömsholmen AB i Tranås.
– Man har väldigt svårt att få överblick. Även om jag har tittat på den där pyramiden. Prognosen säger en sak, men man vet ju inte vad det räcker till.
En högre inflation, eller höjda kostnader på läkemedel och annat, skulle snabbt göra att summan som står i prognosen är värd betydligt mindre.
Själv säger han att han nog vill jobba ett eller ett par år efter 67 år – om han har hälsan i behåll.
– Jag har inget tungt arbete, jag arbetar mest med huvudet.
Jobbet går mycket ut på att programmera. Men för dem som har jobbat tungt, säger han, är det betydligt svårare att orka till 67.
Själv är han inte orolig för sin pension. På hans första jobb, när han var 18, snackade de om pensionssparande, och han satte genast igång.
– Men jag har ändå börjat räkna ner, fundera på vad det räcker till.
