Den 5 december tillverkas den sista lastbilsaxeln vid Scania i Falun. Då har drygt 100 arbetare sagts upp några dagar tidigare.
Men nästan 600 har räddats undan arbetslöshet efter Scanias nedläggningsbeslut.
Inga varsel las, ingen sas upp när Scania beslutade att lägga ner fabriken i Falun 2006. I stället inleddes ett unikt projekt för att undan för undan hitta lösningar för de anställda.
Företaget, facket, kommunen och Trygghetsrådet (Startkraft) satte sig ner tillsammans för att titta på varje individs möjligheter.
Resultatet har blivit att en efter en fått nytt jobb inom eller utom Scania-koncernen, många vid de två företag, Leax och Zakrisdal, som tagit över en del av Scanias tillverkning i Falun.
Andra har gått i pension eller har tagit tjänstledigt. Så sent som i höst har några kunnat gå över till annan sysselsättning.
Kvar är, när det obönhörliga slutet närmar sig, drygt 100 arbetare.
För dem fortsätter aktiviteterna inom Trygghetsrådet.
– Många har tolv månaders uppsägningstid, säger Torbjörn Pedersen, IF Metallklubbens ordförande på Scania. Det ingår i de villkor som företaget ställde upp när den här processen inleddes.
Sedan Dagens Arbete beskrev projektet i septembernumret har Torbjörn Pedersen kontaktats från andra håll, där nedläggningsprocesser skett på det vanliga sättet med varsel och uppsägningar.
– Vi har berättat hur det gått till här. Men företaget har markerat att det här är ett speciellt fall. Läget är ju väldigt annorlunda i dag, säger Torbjörn Pedersen.
Medan de fast anställda har slussats ut har produktionen alltmer klarats med visstidsanställda. Det är en eftergift som facket gjort för att projektet skulle fungera. Dessa visstidsanställda blir nu utan jobb, det positiva är att dessa oftast unga arbetare har fått en viktig arbetslivserfarenhet.






















































































































