Sagan är all för ryskägda sågen Vicom Såg i Dorotea. Konkursen är ett faktum. Men det var åtskilliga år sedan den sågade sin sista stock.

Sågen i Dorotea har skapat huvudbry – avundsjuka, rykten och skvaller.

Ryska ägare har betalat lön till anställda för att hålla sågen i hyggligt trim. År efter år, men inte för att producera något.

Ofta har lönen uteblivit. Då har Skogs- och Träfacket påtalat det för ägarens svenska kontaktman. I regel har lönen då utbetalats.

Men inte alltid. Vid sju, åtta tillfällen har facket fått lov att lämna in konkursansökan. Det har alltid resulterat i att lönen kommit. Men inte den här gången.

– Det blev för mycket parodi, säger Gunder Hjelte, ombudsman i Skogs- och Träfackets avdelning 1 Norr. Det känns skönt att det är ett avslutat kapitel.

Tre medlemmar i Skogs- och Träfacket blir formellt arbetslösa om sex månader. De kommer att få lön från lönegarantin under större delen av uppsägningsperioden, bedömer Gunder Hjelte.

Doroteasågen sågade en provsändning för rätt många år sedan. Då hade sågen nyligen gått över i rysk ägo. Den ryska ägaren gjorde snabbvisit och sa ”very good, very good, very good”. Och försvann igen.

För de anställda har det handlat om att förhindra att utrustning försvunnit. Sågarbetarna har åkt till jobbet, kollat sågen och åkt hem igen. Trots att de haft gott om tid att fundera på vad skenverksamheten syftat till har de inte kommit på något bra svar.

– En hypotes är att ägarna sluppit tullavgifter för annat virket när de kunnat visa upp sågverksamhet i Dorotea. Eller att ägarna betecknat annat virke som ”svensk fura” och därmed haft fördel av det. Ett alternativ är att det handlat om penningtvätt.

Nu är det ett avslutat kapitel. Och mest glad är kanske Skogs- och Träfacket. Konkursförhandlingarna har kostat förbundet pengar.

– Det har nog blivit ett sexsiffrigt belopp genom åren., konstaterar Gunder Hjelte.